Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1625
Tyskland (Historia — 1859)
1626
I de flesta stater tog reaktionen
mot N apoleonstidens radikalism
överhand, vilket framkallade en
särskilt i studentkretsar utbredd
på en gång liberal och nationell
rörelse. Denna undertrycktes dock,
framför allt genom
Karlsbad-besluten (se K ar Is bad) 1819.
Några furstar, bl. a. Bayerns och
Badens, oktrojerade likväl
författningar, genom vilka
representationer för staterna ss. helhet
skapades, och i dessa länder kom
en kraftig liberal opposition till
orda. Under intryck av
julirevolutionen (se d. o. sp. 276) uppstodo
flerstädes hotfulla folkrörelser,
vilka i Braunschweig,
Hessen-Kassel, Hannover och Sachsen
ledde till oktrojerandet av
författningar. Av stor betydelse för T:s
enande blev den 1834 på Preussens
initiativ upprättade och främst
av F. Lists idéer uppburna Tyska
tullföreningen. Under de följande
decennierna anslöto sig allt fler
stater till denna, och T. kom
därigenom att framstå ss. en
ekonomisk enhet gentemot utlandet.
Icke minst detta medförde från
1840-t. en rik utveckling för T:s
handel och industri och därmed
också för dess moderat-liberala
borgarstånd. Den liberala rörelsen
hade på 1840-t. ånyo gjort sig
starkt gällande, och efter
februarirevolutionens (se d. o.) utbrott
höjdes krav såväl på en tysk
riksstyrelse under konstitutionella
former som på konstitutioner för
de enskilda staterna.
Regeringarna sågo sig på de flesta håll
tvungna att ge vika. Sedan det
s. k. förparlamentet i Frankfurt
am Main (april 1848) utarbetat
en vallag för en kommande
nationalförsamling, sammanträdde
denna i maj s. &., ävenledes i
Frankfurt am Main. Den hade till
uppgift att utarbeta en
författ
ning för ett tyskt rike samt valde
ärkehertig Johan (se d. o. sp.
147) av Österrike till
riksföreståndare. Inom
nationalförsamlingen uppstod en skarp strid
mellan ett stortyskt parti, främst
bestående av österrikare och
sydtyskar, som ville bevara
förbindelsen med den österrikiska
monarkin, och ett huvudsaki. av
nordtyskar bestående lilltyskt
parti, som ville en förbindelse med
Österrike blott under
förutsättning av en personalunion mellan
de tyska och icke tyska
österrikiska länderna. Mars 1849
antogs en författning, som
upprättade ett ärftligt kejsardöme med
en riksdag på två kamrar. Då vid
denna tid Österrike efter
revolutionens krossande återupprättats,
valdes till kejsare Fredrik
Vilhelm IV av Preussen,
som dock avböjde att sålunda på
revolutionär grund öch mot
Österrike hävda T:s enhet. Då vid
denna tid revolutionerna kuvats
även i de tyska staterna, upplöstes
1849 nationalförsamlingen. Under
revolutionsåren hade T. utåt visat
sin svaghet genom Preussens
misslyckade ingripande i den
Slesvig-Holsteinska frågan (se
Danmark sp. 62). Sedermera sökte
Preussen genom förhandlingar
med de särskilda staterna (se T r e
-konungaförbun de t)
förbereda T:s enande men
motarbetades därvid av Österrike och gav
dä efter genom avtalen 1850 i
01-mütz (se d. o.). F. å. återställdes
förbundsförfattningen.
Nationalitetsprincipens seger i Italien 1859
väckte tankarna på T: s enhet till
nytt liv. Men motsatsen var
fortfarande stark mellan de lilltyska
anhängarna av Preussens ledning,
främst företrädda av den liberala
Tyska nationalföreningen (1859—
67), och de stortyska anhängarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
