Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1639
Tysk litteratur
1640
vots” 1. religiösa berättelser; även
i Tyskland finnas dylika. Den
mest betydande är Der arme
Heinrich av Hartmann von der
A u e, en av hela den europeiska
medeltidens vackraste dikter. Den
nationellt franska epiken,
”chan-son de geste”, blev i Tyskland
bekant redan i början av 1100-t.,
och från 1131 föreligger en övers,
av Chanson de Roland (Ruolantes
Liet). Men denna diktning blev
aldrig rätt populär i Tyskland.
Däremot blevo de franska ”romans
bretons” mycket flitigt bearbetade
på tyska. De mest bekanta av
dessa dikter äro Hartmanns Erec och
Yvain, Gottfried av
Strassburgs Tristan und
Isolde samt framför allt W o 1
-fram von Eschenbachs
Parzival, ett bland den tyska
medeltidens mest betydande
diktverk. Denna franska epik gav
också uppslaget till en nationellt
tysk. De tyska hjältesånger, som
dittills blott levat bland folket,
togos nu upp av den nya tidens
ridderliga skalder och omdiktades
enl. de ”höviska” mönster, som
man fått i de franska dikterna.
Så skrev en stor men okänd
österrikisk skald omkr. 1200
Ni-belungenlied (se d. o.), där han
behandlade de gamla
frankisk-burgundiska sagor, som även ligga
till grund för den nordiska
Vol-sungasagan (se d. o.). Efter
mönstret av Nibelungenlied
författades sedermera en mängd
dikter med tyska sagoämnen, av vilka
Kudrun är den förnämsta. —
Medeltidens avslutning
(1350—1520). Under denna tid
övergår ledningen av
litteraturen från riddarna till borgarna.
De gamla litterära formerna
upplösas, och nya arbeta sig
fram. Man älskar företrädesvis
didaktisk och allegorisk poesi.
Den ridderliga lyriken övergår till
borgerlig ”mästersång”, språkliga
konststycken utan något poetiskt
innehåll. Nytt är blott det nu
framträdande tyska dramat, dels
religiösa stycken, dels burleska
fastlagsspel. Den tyska kulturen,
som förut stått i starkt beroende
av den franska, blir nu mera
nationellt tysk, och ett uttryck
härför äro de tyska universitet, som
nu uppstå, i Prag (1348), Wien,
Heidelberg, Leipzig m. fl.
Nationellt tysk är även den mystik,
som nu framträder hos författare
som Eckehart, T a u 1 e r,
S u s o m. fl. —
Reformationstiden (1520—1620).
Reformationen förberedes av en
tysk humanism (se d. o.), vars
viktigaste representanter äro
Reuchlin, Erasmus och
v. H u 11 e n, vilka spelade en
viktig roll, Reuchlin genom sitt
grundläggande av det hebreiska
språkstudiet, Erasmus genom sin
edition av N. T. samt Hutten
därigenom att han anslog de
nationella strängarna. Humanismen
var likväl såtillvida en
aristokratisk rörelse, att den vände
sig blott till de lärde. Genom
Luther och reformationen
blev rörelsen demokratisk men
förlorade ganska snart den
humanistiska karaktären. Den
medeltida skolastiken, som
humanismen bekämpat, vände tillbaka
ss. luthersk teologi, och
litteraturen sjönk alltmera ned i
barbari. En exponent för tidens
råhet har man i
Rabelaisöver-sättaren F i s c h a r t, som är
till ytterlighet plump. De mest
betydande litteraturalstren
under denna tid äro psalmerna,
särskilt Luthers, och dramerna.
Den främste dramatikern var
Hans Sachs. Mindre
betydan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
