Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Uppfostran
142
formellt retoriska (jfr
Helleni sm). Skolorna, vilkas
organisation blivit grundläggande för
medeltidens lärda skola (se
nedan), understödjas i viss
utsträckning av staten. — Den romerska
U. är i äldre tider närmast
befryn-dad med den spartanska men har
vid början av vär tideräkning
hunnit bli genomsyrad av atenska
och hellenistiska traditioner,
vilka sedan under kejsartiden
yttermera utvecklas. Urspr. helt
och hållet en privatsak får U.
längre fram frikostigt stöd av
kejsarna (jfr Universitet sp.
122). — Under medeltiden råder
en stark motsättning mellan å ena
sidan den för adeln avsedda U.
med dess starka hävdande av den
fysiska utbildningen och vissa
traditionella adelsmannadygder
samt ringa intresse för den lärda
bildningen (jfr Riddarväsen
sp. 1117 f.) och å andra sidan den
av kyrkan behärskade, väsentl. för
prästutbildningen avsedda
intellektuella U. Den asketiska livssyn,
som blivit ett starkt inslag i
kristendomens utveckling,
förklarar i någon mån det bristande
intresset för den fysiska U. inom de
kyrkliga bildningsanstalterna:
kloster- och domskolor. I sin
undervisning äro dessa, liksom
universitetens (se d. o.)
artistfakultet, arvtagare till hellenismens
en-cyklopediska traditioner, vilka
här möta i de sju s. k. Artes
liberales (se Ars). I den mån en
folkundervisning äger rum, ligger
även denna i kyrkans händer;
spec. ha tiggarmunkarna härvid
spelat en betydelsefull roll. Under
senare medeltiden uppstå
flerstädes i städerna skolor (s. k.
skriv-skolor) med undervisningen
anpassad efter det praktiska livets
krav, varjämte även av kyrkan
mindre beroende lärda skolor
(s. k. latin- 1. trivialskolor) där
upprättas. Dessa skolformer
utvecklas sedan vidare under nyare
tiden (jfr för Sverige
Skolväsen sp. 849). — En reaktion mot
medeltidens encyklopediska
bildningsideal inträder med
humanismen (se d. o. sp. 986). Dess
anknytning till antikens traditioner
jämte renässansens hela livssyn
pånyttföder intresset för den
fysiska U., särskilt i Italien. Inom
det humanistiska skolväsendet
möter detta intresse även starkt
hos jesuiterna, föga däremot i den
protestantiska humanismens
skolor med undantag av de engelska.
Det engelska skolväsendet har
även i övrigt en egenartad
karaktär, spec. genom det där ofta
förekommande internatsystemet ( jfr
College sp. 1353).
Karaktäristisk för humanismen är ock dess
starka betoning av tävlingens
betydelse i U. och undervisning,
främst hos jesuiterna med deras
premieväsen, graderade betyg etc.
Under denna epok upptar man ock
på allvar kravet på en allmän
folkundervisning, på katolskt håll
särskilt representerat av L. Vives
(se d. o.), på protestantiskt håll
av Luther, Melankton m. fl.
Under 1600-t. får detta krav sin
främste målsman med Comenius
(se d. o.), vilken även gentemot
humanismens ensidigt klassiska
bildning hävdar de levande
språkens, främst modersmålets, rätt.
Därjämte företräder han en
reaktion mot humanismens språkligt
retoriska bildningsideal och
kräver en starkare ställning för
realämnena. Dessa, liksom de moderna
språken (franska, italienska,
spanska), hade redan tidigare
till-godosetts i adelns s. k.
riddaraka-demier. Kraftigt betonar
Comenius ock skolans
karaktärsdanan-de uppgifter och nödvändigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
