Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1171 Världskriget (Politiska och ekonomiska följder) 1172
vändigt hänvända sig till
Grekland för utförande av militära
demonstrationer i Mindre Asien
och Trakien. 10 aug.
undertecknades fredstraktaten av å ena sidan
Turkiet, å den andra Frankrike,
Italien, Japan, Storbritannien,
Armenien, Belgien, Grekland,
Hid-jaz, Jugoslavien, Polen, Portugal,
Rumänien och Tjecko-Slovakiet.
Turkiet fick behålla
Konstanti-nopel. Bosporen och
Dardaneller-na neutraliserades och ställdes
under kontroll av en
internationell kommission. Gallipoli
tilldelades Grekland, som dessutom
skulle få ett betydande
kustområde kring Smyrna, dock med
bevarande av nominell turkisk
suveränitet över staden. Utom
nyssnämnda mandatområden
avskildes från Turkiet Arabien. Av
Armenien skulle ett rike bildas.
Fördraget blev aldrig ratificerat på
grund av Angoraregeringens
opposition och ersattes med freden
i Lausanne (se d. o. och
Turkiet sp. 1518 f.).
POLITISKA OCH
EKONOMISKA FÖLJDER.
Frånsett de genomgripande
förändringar av Europas politiska
karta, som frederna åstadkommo
(jfr kartbilagan), medförde V. i
följd av Rysslands besegrande
uppkomsten av en serie nya stater
vid Rysslands västgräns
(”rand-staterna”). Av de områden, som
genom freden i Brest Litowsk
antingen frigjorts 1. ställts under
tysk-österrikiskt skydd,
fram-gingo efter centralmakternas
nederlag ss. självständiga stater
Polen, Litauen, Lettland, Estland
och Finland (se dessa ord).
Genom Tysklands förlorade
maktställning, den habsburgska
dubbelmonarkins upplösning och det
ryska väldets paralysering sön-
derbrötos förutsättningarna för
den gamla europeiska
balanspolitiken. Den stora koalition av
makter med England och
Frankrike i spetsen, som utan
opposition kunnat diktera
fredsvillkoren, blev för den närmaste tiden
utan konkurrens inom den
europeiska politiken. Dess
maktställning utbyggdes genom
vänskapsförbindelser med flera av de nya
staterna, varjämte en
dotterorganisation, Lilla ententen (se d. o.),
bildades för att verka för den nya
ordningens upprätthållande i s.ö.
Europa. Den första fredstidens
stränga upprätthållande av
klyftan mellan segrare och besegrade
har på senare år efterträtts av en
ömsesidig strävan att genom en
långt gående samförståndspolitik,
varpå Tysklands inträde i N. F.
är ett tecken, driva en
fruktbärande reorganisationspolitik (jfr
L o c a r n o). Särskilt på det
ekonomiska området har en dylik
re-organisation varit påkallad. Dels
fortfor den allmänna utarmningen
att göra sig gällande och t. o. m.
att på flera håll stegras, dels
fortginge de för kriget utmärkande
penningpolitiska och därmed
sammanhängande företeelserna,
övergången från krigs- till
fredshus-hållning medförde bl. a. det
svårlösta problemet att placera all
den arbetskraft, som sysselsatts
i krigets tjänst. Den med stora
farhågor emotsedda ”fredskrisen”
inställde sig dock i allm. icke,
detta främst på grund av
inflationens och därmed
högkonjunkturens fortbestånd även efter
freden. Däremot medförde
inflationen bl. a. komplikationer för den
internationella handeln
(”valuta-dumping”, se D u m p i n g). På de
flesta håll kulminerade inflationen
omkr. 1920. Därefter inträdde en
kraftig deflation, delvis medvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
