Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östromerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1705
Östromerska riket
1706
upphöjdes med Leo III (717—
740) den isqu’riska dynastin (717
—802) på tronen. Leo drev
fienden, som ett helt år belägrat
Kon-stantinopel, tillbaka mot Eufrat;
han räddade därmed ö. och
avvärjde den fara, som i s.ö. hotat
Europa från araberna.
Diocle-tianus’ förvaltningssystem
omdanades efter hand. De nyskapade
förvaltningsområdena (te’mata),
i vilka militär och civil
förvaltning för effektivare försvar
förenades, voro mindre än de
gamla. Lagstiftningen moderniserades
739 genom Leos E’kloga. Då
kejsaren 726 förbjöd bilddyrkan (se
d. o. sp. 1488 f.), väckte han till
liv en förbittrad strid, som
slutligen resulterade i bilddyrkans
seger, samtidigt som likväl statens
supremati över kyrkan stärktes.
Kampen mot saracenerna
fortsattes. Av de följande kejsarna äro
mest berömda Leo III:s son,
Konstantin V (740—775),
som även framgångsrikt
bekämpade bulgarerna, samt T e o’ f i
-los (829—842), tillhörande den
frygiska dynastin (820—867).
Under 800-t:s senare del och
900-t. utsattes Konstantinopel
för upprepade ehuru fruktlösa
angrepp från de svenskbördiga
väringarna (se d. o.), av vilka
många med tiden trädde i
kejsarens tjänst. Efter den andliga
nedgången under ”de mörka
århundradena” (600—800) började den
bysantinska kulturen, som vilade
på den hellenistiska, uppblandad
med orientaliska element, nu åter
höja sig. Dess mest lysande
representant, under denna tid var
patriarken. Fotios (se d. o.).
Även inom konsten skapades
verk av bestående värde. —
Med den duglige B a s i 1 ej’ o s I
(867—886) av makedoniska
dynastin (867—1057) börjar en
stor
hetstid för ö. Basileios anslöt den
nybildade bulgariska kyrkan till
den ortodoxa. Han och L e o VI
(886—911) föranstaltade en
redigering av lagarna. Resultatet,
Basilika’, betydde i viss mån en
återgång till Corpus juris.
Konstantin VII
Porfyroge’n-netos (912—959) har förbundit
sitt namn med de encyklopediska
excerptverk, tack vare vilka stora
delar av den antika litteraturen
bevarats. Nike’foros F o’ k a s
(963—967) och Johannes I
Tzi-mi’skes(969—976) avvisade med
kraft angrepp från ryssarna och
hotade genom väldiga krigståg
de abbasidiska kalifernas makt i
Syrien och Mesopotamien.
Basileios II (976—1025)
tillintetgjorde bulgarernas välde och
härskade sedan över hela
Balkanhalvön till Donau. I Italien, där
Ö:s välde alltmer undanträngts,
stärkte han åter dess makt. Efter
Basileios’ död följde en tid av
förnedring och olyckor för ö.
Storgodsägarnas feodala makt ökades
på statsenhetens bekostnad. De
normandiska hertigarna erövrade
stora delar av Ö:s besittningar i
Syd-Italien, och venetianarna
besatte delar av Dalmatien.
Serberna gjorde sig självständiga,
bulgarerna reste sig åter. Seldjukerna
trängde in från ö., och genom
deras seger över ö:s härar 1071
gingo Armenien och större delen
av Mindre Asien förlorade. — Med
den komneniska dynastin (1081
—1185) kom en sista period av
framgång för ö. A1 e’ x i o s (1081
—1118), en framstående krigare
och skicklig diplomat, bekämpade
den normandiske hertigen Robert
Guiscards erövringsplaner, delvis
med hjälp av Venedig, som från
denna tid vann
handelskonces-sioner i ö. Första korståget (se
Korståg sp. 1239) medförde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
