Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofins historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Filosofins historia
756
digt växande aktualitet för att
omsider hos människan nå till
full medvetenhet av sig själv.
Även för H e g e 1 ter sig naturen
ss. en yttring av tillvarons
andliga sida, innebärande en
andens självmotsättning, vari det
för anden gäller att efter hand
återfinna sig själv och sina egna
lagar samt så omsider utveckla
sig till full medvetenhet om
sig själv. Den teleologiska
ut-vecklingslära, som Hegel
härmed söker genomföra, är
utformad med en strängt dialektisk
metod på de tre olika områden,
den spekulativa logiken,
naturfilosofin och andens filosofi, vari
hans mäktiga system är
utformat. Med de spekulativa
strävanden, som möta hos Schelling
och Hegel, äro de båda
märkesmännen för 1800-t:s pessimism,
Schopenhauer och E. v.
H a r t m a n n, vardera nära
be-fryndade ur metafysisk synpunkt.
Särskilt kom Hartmann i sin
systematik liksom i sin allmänna
världsåskådning att efter hand
alltmera närma sig
hegelianis-men. Detsamma kan ock sägas
om W u n d t, trots de väsentliga
olikheter, som hans
åskådningssätt från början företer, särskilt
genom sin empiriska orientering
och beröringspunkter med
tankeströmningar, vilka så väsentligt
avvika från hegelska traditioner
som Leibniz’ pluralism. Viktiga
beröringspunkter med denna äger
ock en efterkantsk filosof,
vilken både ss. metafysiker,
psykolog och pedagog är en av de
mest egenartade och
betydelsefulla gestalterna i 1800-t:s
tankeliv, H e r b a r t. Även han
kan betraktas som en arvtagare
till Kant, ehuru han utvecklade
de kantska tankelinjerna i
meta-fysiskt-pluralistisk riktning. Från
början påverkad av Schopenhauer,
senare i viss mån av darwinismen,
blev N i e t z s c h e med sin
”omvärdering” av den
traditionella etiken och sin förkunnelse
av ”övermänniskoidealet” en
förgrundsgestalt inom såväl tyskt
som nordiskt tankeliv vid
sekelskiftet. Under 1800-t:s senare
hälft utvecklade sig i Tyskland
en rörelse, som krävde en
återgång till Kants strängt kritiska
fenomenalism, förbisedd av det
begynnande århundradets stora
systembyggare. Representanter
för denna nykantianism (se
d. o.) äro F. A. Lange, Cohen
och Vaihinger. — Ett liknande
krav på en av metafysiska teorier
oberoende tolkning av den givna
verkligheten hävdade i Frankrike
den av C o m t e grundade p o s i
-t i v i s m e n (se d. o.) samt C. B.
Renouviers originella
kri-ticism, varmed denne dock
slutligen sökte förena en
monado-logisk personlighetsfilosofi. —
Inom engelsk filosofi möter ock
hos skotten W. Hamilton en
egenartad utformning av tysk
kri-ticism. Däremot är J. S. Mill
närmast frände till fransk
positi-vism, vilken ock åtminstone ur
systematisk synpunkt påverkat
den tänkare, som vid Darwins
sida står ss. den moderna
utvecklingslärans främste banbrytare,
H. S p e n c e r, vilken på alla
naturens, själslivets och
samhällslivets områden sökt klargöra
utvecklingsprocessens allmänna
lagbundenhet. ■— Inom 1 9 0 0 - t : s
tyska filosofi märkas vid sidan
av Wundt, det encyklopediskt
systematiska intressets
huvudman, ss. förespråkare för den
metodiska egenarten hos ”die
Geisteswissenschaften” gentemot
naturvetenskaplig metodik D i 1
-they, Windelband och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
