Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Krigskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1203
Krigskonst
1204
Krigskonst. Romersk legion i
manipular-uppställning.
vecklades av makedonierna,
främst Alexander den store. Inom
Alexanders slagordning finner
man en mångfald
underavdelningar, var och en under sin
befälhavare. Framgången beror icke
längre på att massans stöt lyckas
i första anloppet. Fältherren kan
behärska stridens växlingar
genom insättandet av reserver och
kan variera slagplanen allt efter
olika lägen. Taktiken har blivit en
serie av fältherren beräknade och
kombinerade akter. -— Romarnas
manipular ordning (jfr
Legion) var med sin smidiga
anpassningsförmåga ett
hellenskt-makedoniskt arv. En ytterligare
utveckling betecknar indelningen
i kohorter, verkliga taktiska
förband, motsvarande bataljoner.
Flera kohorter, normalt 10,
bildade en legion. — Förutom
fotfolk fanns i antikens härar såväl
rytteri som ett slags artilleri,
kastmaskiner. Fotfolket utgjorde
dock det viktigaste truppslaget.
— Strategin torde i äldsta tid
ha varit föga utvecklad, varför
t. ex. Herodotos’ uppgifter om
persernas millionhärar av
praktiska skäl måste anses högst
överdrivna. Först med Alexander den
store framträder en utbildad
sta-tegi. Det gällde t. ex. vid
anfallskriget mot perserna att fatta fast
fot i fiendens land, att skapa en
operationsbas, att så ordna
arméns rörelser,
operatio-n e r, att de ledde till erövring av
viktiga punkter och områden och
till avgörande kraftmätningar
med fiendens trupper, det gällde
att under årslånga fälttåg sörja
för ersättningsväsen och
underhåll, för vilket ändamål bl. a.
krävdes ordnade och tryggade
förbindelser, allt problem,
som sedan dess utgjort det
väsentliga i strategin. —
Medeltiden. De ledande
germanfolken togo föga 1. intet i arv av
den antika K. Den
fotfolksorga-nisation, de själva ägt före och
under folkvandringstiden, fick
småningom vika för feodalismens
och riddarväsendets K. Härarnas
kärna bildade de harneskklädda
riddarna, beväpnade med lans och
sköld och omgivna av beridna och
oberidna väpnare och svenner
m. m. En dylik riddarhär verkade
icke i egentlig mening som
rytteri, då riddarna stredo var för
sig utan ordnad samverkan.
Detta primitiva drag
återverkade även på strategin. Med
allt sitt krigsbuller uppvisar
medeltiden knappt en enda fältherre,
som kunde medelst avgörande
operationer och slag inom rimlig
tid uppnå ett påvisbart krigsmål.
— Nya tiden. Taktik. Icke
allestädes lyckades
riddarväsen-det utplåna den urgermanska
fot-folksorganisationen. De ur denna
utgångna bondehärarna i Sverige
och Schweiz bragte var på sitt
håll nederlag åt riddarhärarna —
de danska resp, de burgundiska
— och kunna sägas utgöra
ursprunget till den nya tidens
europeiska infanteri. Schweiziska
legoknektar gjorde denna K.
känd över hela Europa, och de
tyska landsknektarna upptogo
arvet. Tack vare en vid nya
Krigskonst. Legion i tredubbel
slagordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
