Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egeria - Eggby - Egge, Peter - Eggegrund - Eggertz, Viktor - Eggvena - Egid - Egil - Egil Skallagrimsson - Egina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
Eggby—Egina
730
E. framställes även som Numa
Pompilius’ gemål och
rådgivarin-na i statsärenden.
Eggby, socken i Skarab. 1.,
jämte Värnhem, Istrum, öglunda
och N. Lundby pastorat i Skara
stift. 410 inv.
Egge, Peter, f. 1869, norsk
författare. E. intar genom sina
folklivsskildringar
(Folkelivs-skildringer, 1894, Inde i
fjörder-ne, 1920, skådespelen
Fadder-gaven, 1897, Jakob og Kristoffer,
1900, m. fl.) och sina
psykologiska romaner {Hjertet, 1907,
m. fl.) en framskjuten plats
inom modern norsk litteratur.
Hans dramer ha ofta uppförts
med stor framgång (även i
Sverige) .
Eggegrund, holme med fyr
i Gävlebukten. E. är det enda
ställe, där den nordbaltiska
siluren går i dagen.
Eggertz, Viktor, f. 1817,
d. 1889, prof, vid och förest, för
Falu bergsskola, som på E:s
initiativ 1869 införlivades med
Tekn. högskolan. E. ingrep
kraftigt i bergsundervisningens
ordnande, i omorganisationen av
Stora Kopparbergs bergslag
(1862) samt av Jernkontorets
stater. 1869—83 prof, i metallurgi
vid Tekn. högskolan, utarbetade
E. en del ännu använda
analysmetoder för järn och järnmalm.
Eggvena, socken i Älvsb. 1.,
jämte Herrljunga, Tarsled,
Rem-mene och Fölene pastorat i Skara
stift. 390 inv. — Medeltida
stenkyrka.
Egi’d (grek. aigi’s), enligt
Ho-meros Zeus’ sköld, smidd av
He-faistos, prydd med en
medusa-mask (se Gorgoner). Då
guden skakar skölden, skocka sig
molnen och oväder utbryter.
Stundom lånar han den till Atena
1. Apollon. Senare sagor beteckna
med E. Atenas bröstkyller av
get-fäll (grek, aix, get), kantat av
ormar, besatt med metallfjäll och
mittpå prytt med medusamasken
(se ill. till A ten a sp. 811). — I
figurlig betydelse skydd, beskärm.
Egil, i Ynglingatal namn på
en sveakonung, troligen
densamme som Angantyr (se d. o.).
Egil Skallagrimsson, f. omkr.
900, d. omkr. 983, isländsk
krigare och skald, känd genom den
under senare delen av 1100-t. på
Island författade, som källskrift
pålitliga Egilssagan. Under
en av sina sjöfärder kom E. till
York, där han föll i händerna på
Erik Blodyx, som var hans fiende
på grund av en arvstvist. E.
räddade livet genom att dikta ett
lovkväde över konungens
bedrifter, den mästerliga Hgfuölausn
(Huvudlösen), över sin
drunknade son skrev han Sonartorrek
(Sonförlusten), som på ett
gripande sätt ger uttryck åt
faderskärlek, ensamhetskänsla och
tacksamhet över diktargåvan.
Egi’na (grek. AigVna), bergig
öi Eginaviken på Greklands
östkust. 85 kvkm. I havet
utanför fiskas svamp. E. var under
600- och 500-t. f. Kr. (till omkr.
480) en ledande, självständig
handelsstat av stor betydelse.
456 f. Kr. kom ön under Atens
välde. — Till ett tempel från E: s
glanstid omkr. 500 höra de
berömda, 1811 funna gavelgrupper-
Ord, som ej återfinnas under E, torde sökas under ä.
Döende krigare. Gavelfigur från
Egina-templet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
