Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1457
F ebruari—Februarirevolutionen
1458
Februa’ri, årets andra månad.
Svenska namnet är g ö j e m å
-nad (se d. o.). 28 dagar, under
skottår 29. I den romerska
kalendern årets tolfte månad, under
vilken guden Fe’bruus (Pluto)
firades med en stor reningsfest.
Februarimanifestet, se
Finland.
Februarirevolutionen kallas
det uppror i Frankrike i febr.
1848, som störtade Ludvig Filips
genom julirevolutionen grundade
konungadöme. Detta hade under
den konservativa Guizots
ministär blivit alltmer impopulärt.
Republikanerna vunno i styrka
och förenade sig med vänstern
i hållandet av stora s. k.
reformbanketter, vid vilka
oppositionens ledare uppträdde mot
regeringen som massans
språkrör, särskilt yrkande på en
reformerad vallag. Regeringens förbud
mot en till 22 febr, utsatt
bankett och demonstration
framkallade oroligheter och
folksamlingar samt uppförande av barrikader.
Guizots entledigande den 23
lugnade ej oron. Trupper
utkommenderades och skottväxling uppstod,
vilket gav de republikanska
ledarna anledning att organisera
upploppet till en revolution. Ludvig
Filip abdikerade den 24, och en
provisorisk regering
proklamerade republiken. Inom regeringen
rymdes dock representanter för
skilda klasser och åskådningar.
Den liberala majoriteten med
Lamartine önskade icke
social omstörtning, men den
socialistiska minoriteten med
Ledru-Rollin, som fick
stora arbetarskaror med sig, tog
snart överhand och genomdrev
upprättandet av
nationalverkstäder (jfr B 1 a n c). Partierna
enades dock om en del reformer,
främst allmän rösträtt, och om
sammankallandet av en
konstituerande nationalförsamling. I
denna kommo socialisterna i
minoritet. Nationalverkstäderna,
som blivit ett fiasko, stängdes;
därav föranledda proletärupplopp
(23—26 juni) undertrycktes
strängt av general L. E.
Ca-v a i g n a c. Revolutionens
demokratiska element hembar sålunda
segern och dikterade den nya
författningen, som antogs 4 nov.
Vid presidentvalet ägde
ytterligare förskjutning åt höger rum, i
det de förenade konservativa
partiernas man, Louis N a p o
-léon (sedermera Napoleon III),
segrade. Därmed var det
revolutionära tillståndet avlöst av ett
lagfäst samhälle, som snart
fördes in på reaktionens väg. Se
vidare Frankrike. Historia. —
Liksom julirevolutionen fick F.
världshistorisk betydelse genom
att den på många håll gav stöten
till det jäsande missnöjets
utbrott i omstörtningsförsök. Redan
i jan. 1848 hade visserligen
uppror utbrutit i Bägge Sicilierna
och bidragit till utbrottet av F. i
Frankrike. Men först denna
gjorde starkare intryck i Europa.
Missnöjets art växlade efter
missförhållandenas och gav
revolutionerna i de olika länderna skilda
mål och resultat. Socialismen
blev i de föga industriella
länderna ö. om Frankrike blott
en underströmning. Den i
Frankrike segrande tendensen, den
demokratiska liberalismen, var
däremot det väsentliga i de
enskilda tyska och italienska
staterna och annorstädes. Men
endast på några håll förenades
därmed republikanska strävanden,
för en tid framgångsrika i
Kyrkostaten. Målet var i regel
konstitutionell författning och
liberala reformer, vilket också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
