Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finsk-ugriska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
Finsk-ugriska språk
28
Tjeremisser .. 375.000
Syrjäner ....... 260.000
Karelare ....... 230,000
Lappar ......... 30,000
Vepser .......... 25,000
Ostjaker ........ 18,000
Voguler ............ 5,000
Liver ............ 3,000
Voter .............. 1,000
Folk, talande finsk-ugriska språk.
Magyarer .... 10.000.000
Finnar ....... 3,300.(MM)
Ester ...... 1,500,000
Mordviner .... 1,025,000
Votjaker ..... 450,000
typ. Folgagruppen består av 1)
mordvinska, på båda sidor
om Volga s. om Volgakröken och
2) tjeremissiska, vid
Volga v. om Kasan och med ett par
förgreningar längre österut.
Per-miska gruppen bildas av tvenne
nära stående språk: 1)
votja-k i s k a, mellan Vjatka och
Kama och 2) syrjänska, på
Vytjegdas, Mesens, Petjoras och
Kamas flodområde.
Huvudsakligen vid Ob och dess bifloder bo
de jägar- och fisk ar stamm ar,
vilka tala ob-ugriska språk: 1)
voguliska och 2)
ostja-k i s k a. Geografiskt isolerat
står ungerska 1.
magyariska språket i Ungern, vilket
i språkligt avseende står närmast
ob-ugriska språk; dessa språk
anses jämte ungerskan bilda en
ugrisk språkgrupp. Hela
språkfamiljen kallas efter dessa
yttersta ändpunkter den
”finsk-ugriska”. Egentliga, allsidiga
litteratur- och kulturspråk äro blott
de, som tillhöra de självständiga
rikena Ungern, Finland, Estland.
— Finska språkets byggnad är
typisk för hela språkstammen.
Inom dess ljudsystem äro
vokalerna förhärskande. Långa och
korta vokaler förekomma
oberoende av stavelsebetoningen och
skiljas mycket skarpt från
varandra. Likaså är den stora
mängden av diftonger karaktäristisk
(ai, äi, oi, öi, au, eu, äy, öy o. s. v.
samt uo, yö, ie). Med avseende på
vokal i smen indelas alla enkla ord
i språket i tvenne grupper: ord
med bakre (låga) vokaler, i vilka
förekomma blott bakre vokaler (a,
o, u), 1. sådana jämte e, i, samt
ord med främre vokaler (ä, ö, y, e,
i). Till följd av denna egenskap,
s.k. vokalharmoni, förekomma alla
ändelser i dubbelformer med
bakre och främre vokaler:
ajattele-mattomuudellansa, ”genom sin
obetänksamhet”,
järkähtämättö-myydellänsä, ”genom sin
orubblighet”. Konsonantismen är
fattig (i riksspråket och i de flesta
dialekterna förekomma blott p, t,
k, s, h, m, n, r, l, v, j, och i
in-Ijud d och ng-ljudet.
Skillnaden mellan enkla och geminerade
konsonanter är lika skarp som
mellan vokaler av olika längd
(t. ex. ilo, ”glädje”, illalla, ”om
kvällen”, aallot, ”vågor”). Två
konsonanter kunna icke stå
tillsammans i början av ett ord;
lånord, som i originalspråket
börja med en
konsonantförbindelse, bibehålla därför blott den
sista konsonanten, t. ex. fi.
ka/u-nis, urgerm., urnord, skauniz,
nysv. skön, fi. ruuvi, sv. skruv. I
inljud förekomma sällan mer än
två konsonanter (ss. i myrsky,
”storm”), endast några vissa
konsonanter förekomma i ordslut (n,
s, t, sällsyntare r, 1). Den första
stavelsen av orden är den
tryckstarkaste och tillika musikaliskt
högsta; i längre ord ha i regeln de
udda stavelserna svagare
”biaccent”. Grammatiskt genus saknas.
Böjningen försiggår genom
ändelser. Vid böjning av nomen
förekommer icke mindre än 15 kasus
(se Kasus), vilka till stor del
användas i st. f.
prepositionsut-tryck i de s. k. moderna språken,
t. ex. talo, ”gård”: talo-ssa, ”i
gården”. Verbalparadigmet är
fattigare; infinitiv- och
partici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
