Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning - Flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Flygplan
194
fabrik, a. b. Svenska Aèro i
Stockholm, vilken huvudsakligen
bygger sjöflygplan enl. tyska
konstruktioner.
Flygplan, a è r o p 1 a n,
flygmaskin, vars tyngd uppväges av
det genom rörelse i förhållande till
luften uppkomna luftmotståndet
mot bärplan 1. vingar, vilka äro
orörligt förbundna med
flygmaskinen som helhet betraktad. —
Teori. Bärplanet skulle kunna
vara en plan platta, framförd
genom luften på så sätt, att
luftströmmen bildade en liten vinkel
(infallsvinkeln) med plattan (fig.
1). Luftmotståndet mot en på
detta sätt snett ställd platta är i
det närmaste vinkelrätt mot
plattan. Uppdelas luftmotståndet i en
mot rörelsen vinkelrät komponent
(lyftkraft) och en i
luftströmmens riktning fallande
(frontmotstånd), blir tydligen vid små
infallsvinklar frontmotståndet
betydligt mindre än lyftkraften. Då
den erforderliga dragkraften är
lika stor som frontmotståndet,
kan alltså med ett dylikt flygplan
en given tyngd hållas svävande i
luften medelst en kraft, som är
betydligt mindre än tyngden. Ett
gynnsammare förhållande mellan
erforderlig dragkraft och
lyftkraft erhålles, om plattan välves
svagt uppåt, och ännu
gynnsammare resultat erhålles, om den
böjda plattan ej göres jämntjock
utan gives ett tvärsnitt (profil),
som är tjockast ett stycke från
framkanten och på lämpligt sätt
tunnar av framåt och bakåt (t. ex.
fig. 2). Genom undersökningar av
olika vingprofiler i konstgjorda
luftströmmar har flygplanvingens
ekonomisering av drivkraften så
Tig. 2.
småningom kunnat avsevärt
förbättras. Förhållandet mellan
lyftkraft och frontmotstånd
förbättras även genom ökning av
förhållandet mellan vingens spännvidd
(längd) och djup (bredd).
Luftmotståndet mot en vinge beror
på en förtätning av luften på
undersidan och en förtunning på
översidan. Förbi vingens båda
ändar uppstå därför
utjämnings-strömmar från under- till
översidan, vilka ge upphov till
tvenne luftvirvlar, som sträcka sig
bakåt från vingspetsarna och
absorbera energi, som måste
levereras av den framåtdrivande
kraftkällan. Genom ökning av vingens
spännvidd (i förhållande till
djupet) ökas det av virvlarna ostörda
området kring vingens mitt och
virvlarnas relativa betydelse
ned-sättes. — En vinges lyftkraft och
frontmotstånd äro proportionella
mot vingens storlek och mot
kvadraten på hastigheten. För en
given hastighet äro de olika för
olika infallsvinklar (se fig. 3).
Lyftkraften ökas med infallsvinkeln
och når ett största värde vid en
infallsvinkel, som ligger omkring
15° (vid vanliga tunna vingar).
Frontmotståndet är minst vid en
infallsvinkel nära 0° och ökas
såväl vid ökning som vid
minskning av infallsvinkeln.
Förhållandet mellan lyftkraft och
frontmotstånd har ett största värde
vid vinklar strax över 0°. Endast
ett relativt litet
infallsvinkelområde (upp till cirka 15°)
kommer på grund av dessa förhållan-
7. — L e x. IV. Tr. 3. 3. 24.
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
