Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Flygplan
200
Fig. 6. Schematisk bild av ett vanligt biplan. 1. Motor. — 2. Propeller. — 3.
Avgasrör. — 4. Kylare. — 5. Stagbock. — 6. Stabilisator. — 7. Höjdroder. — 8. Fena.
— 9. Sidoroder. — 10. Sporre. — 11. Höjdroderlinor. — 12. övervinge. — 13.
Skev-ningsroder. — 14. Undervinge. — 15. Vingstöttor, yttre. — 16. Frontstag. — 17.
Luftstag. — 18. Landningsstag. — 19. Krysstag. — 20. Vingbalkar. — 21. Spryglar.
— 22. Landningsställben. — 23. Hjul. — 24. Hjulaxel. — 25. Fjädring. — 26.
Av-ståndsmätare. — 27. Flygkropp.
infallsvinkel
luftmotståndsresul-tanten tänkes gå genom
tyngdpunkten, så vandrar vid en ökning
av infallsvinkeln resultanten
framom tyngdpunkten och vill
således genom vridning av vingen
ytterligare öka infallsvinkeln.
Vid minskning av vinkeln vandrar
den bakåt. Det är därför
nödvändigt för att uppnå stabilitet
att placera ett mindre plan
(stabilisator) ett stycke bakom
vingen (fig. 6). Samtidigt måste F:s
tyngdpunkt förläggas på lämplig
plats i förhållande till vingen
(ungefär på en tredjedel av
ving-djupet från framkanten räknat).
Vid en ofrivillig ökning av
infallsvinkeln ökas även stabilisatorns
infallsvinkel och därmed dess
bärkraft. Är stabilisatorn tillräckligt
stor, lyftes stjärten, och det urspr.
flygläget återställes. På
motsvarande sätt återställes även
flyg-läget vid ofrivillig minskning av
infallsvinkeln. Infallsvinkeln kan
frivilligt ändras genom
höjdrod-ret, ett bakom stabilisatorn
placerat horisontalt plan, vridbart
kring sin framkant. Om
höjdrod-ret t. ex. vrides uppåt, uppstår å
stjärten en luftpressning nedåt,
som sänker stjärten och ökar
vingarnas infallsvinkel. Denna åtgärd
användes bl. a., då F. skall läggas
i stigning 1. rätas upp ur en s. k.
glidflykt. Höjdrodret manövreras
medelst en kring en tväraxel
vridbar styrspak i förarrummet. En
del F. sakna fast stabilisator. Dess
uppgift fylles då av höjdrodret. -—
För att F. skall bibehålla sin
kurs är det ofta utrustat med
en vertikal fena i bakre ändan av
stjärten (fig. 6). Frivilliga
kursändringar åstadkommas medelst
sidorodret, ett kring en vertikal
axel vridbart plan bakom fenan.
Sidorodret manövreras medelst
en i sin mitt lagrad fotspak.
Saknas fena, fylles dess uppgift av
flygkropp 1. sidoroder. En
flygplanvinge äger en viss tendens att
åter räta upp F., ifall detsamma
lutar över åt sidan
(tvärstabilitet). För att öka denna tendens
läggas ofta vingspetsarna något
högre än mitten. För att
tvärstabiliteten skall kunna frivilligt
påverkas, utbildas bakre delen av
vingarnas ytterändar till s. k.
skevningsroder (fig. 6), vilka äro
vridbara kring sin framkant.
Skevningsrodren manövreras med
samma spak som höjdrodret 1.
med en vid densamma lagrad ratt
med horisontal axel. Med
skevningsrodren pareras osymmetriskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
