Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
553
Franska revolutionen
554
väsendets kult. En opposition i
konventet gav dock signalen till
en resning mot diktatorn, som
blev störtad och avrättad
(thermi-dorkrisen, juli 1794). —
Thermi-dorkrisen betecknar en vändpunkt
i F.: regressen, återvändandet
till stabilare förhållanden
begynner. Den lamslagna borgarklassen
kom åter till heders, under det att
pöbelväldet upphörde. De
jakobinska styrelseorganen
(välfärdsutskottet, revolutionstribunalet
m. fl.) avskaffades,
jakobinklub-ben stängdes, konventet självt
tog ledningen, och inom detsamma
framträdde det dittills
tillbaka-satta ”träsket”, med män som
Sieyès m. fl., vilka jämte f. d.
jakobiner som Fouché och Barras
äro den senare revolutionsepokens
förgrundsfigurer. Den nya
politiska kursen var riktad dels mot
jakobinismens rester, dels mot
monarkismen, som vaknat till
nytt liv. Den 1795 antagna
direk-torialförfattningen (sed. o.)
innebar återgång till en viss
maktbalans och var ett försök att
konsolidera republiken. Denna
vann stora yttre framgångar.
Preussen slöt 1795 fred i Basel,
varvid republiken behöll
erövringarna v. om Rhen. Även
Spanien slöt fred s. å. Kvar stodo
England, Österrike och flera
italienska stater. Sedan försök att
framtränga över Rhen avslagits
av kejsarens broder Karl,
flyttades kriget 1796 under den
segerrike unge Napoleon Bonaparte
till Italien. Efter att ha betvingat
Sardinien övergick han Adda vid
Lodi, intog det starka Mantua
och framträngde mot Wien.
Österrike kapitulerade 1797 i
freden i Campo Formio, enl. vilken
Frankrike inkorporerade Belgien
samt i utbyte mot Venetien erhöll
Lombardict, som sammanslogs
med kuvade småstater till den
Cisalpinska lydrepubliken. Genua
demokratiserades och omdöptes
till Liguriska republiken. Längre
fram fördrevs påven, och
lydstatssystemet utvidgades med
kyrkostaten (Romerska republiken)
och Schweiz (Helvetiska
republiken). — I det inre framträdde
däremot snart direktoriets
bristande förmåga. Visserligen
lyckades Hoche kuva Vendée, men nya
kupper förekommo, bl. a.
fructi-dorkuppen (1797), genom vilken
några av direktoriets medlemmar
och oppositionen inom råden med
våld avlägsnades och
massdeportationer till Cayenne tillgrepos i
giljotinens ställe. Icke heller på
det kyrkliga virrvarret kunde
direktorerna råda bot och ännu
mindre på den finansiella oredan,
vilken väsentligen förorsakats av
de s. k. assignaterna (se A s
signera sp. 766). Korruptionen
trädde alltmera cyniskt fram. Tilltron
till direktoriets återuppbyggande
förmåga gick därför snart
förlorad. Tanken på en ny
statskupp blev alltmera aktuell och
fick en medelpunkt i Sieyès. Men
för genomförandet av denna plan
krävdes medverkan av en
segerrik general — så militariserat
som Frankrike blivit under
kriget. Situationens herre blev
Bonaparte. Han sökte kuva den
enda obesegrade fienden,
England, genom ett tåg till Egypten
(1798—99). Den engelska flottan
avbröt dock segrarens
förbindelser med Europa genom sjöslaget
vid Abukir, och samtidigt
bildade England med Österrike och
Ryssland en andra koalition
mot Frankrike. De franska
trupperna i Italien fördrevos, och
republikens gränser hotades ånyo,
vilket i hög grad bidrog till
undergrävandet av direktoriets
auktori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
