Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franska revolutionen - Franska skolan i Aten - Franska Somalilandet - Franska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
Franska skolan i Aten—Franska språket
556
tet. I statskuppsplanerna voro
invigda, utom Sieyès, bl. a. Fouché,
Talleyrand och Bonapartes
bröder. Under denna situation
återvände Bonaparte från Egypten
och ingick med Sieyès avtal om
aktion. Frukten blev
statskuppen den 18 och 19 brumaire
år Vill (9 och 10 nov. 1799), som
dock fick ett oväntat komplicerat
förlopp. Flertalet inom
direkto-riet och ”de gamles råd” voro
vunna för saken och gjorde intet
motstånd, men då Bonaparte
uppträdde i ”de femhundrades råd”,
möttes han av en våldsam
opposition ; inför denna syntes han ett
ögonblick svikta men räddades
väsentligen tack vare brodern
Lucien, vilken som rådets
president uppmanade de utanför
posterande grenadiärerna att rensa
salen, varpå Bonaparte jämte
Sieyès och Ducos utsågos till
republikens provisoriska konsuler.
Den nya s. k.
konsulatsförfatt-ningen (se d. o.) förelåg färdig
s. å. och godkändes genom en
folkomröstning. Vilande på ett
konstrikt system av maktbalanser,
innebar den i själva verket, att
makten i staten väsentligen lades
i händerna på Bonaparte i
egenskap av förste konsul. Därmed var
faktiskt grunden lagd till en ny
monarki, som omsider i
kejsardömet framträdde fullt färdig.
”Revolutionen har nått sin
avslutning” — proklamerade
Bonaparte. Den hade på ett årtionde
fullbordat kretsloppet från
monarki till monarki. — För
utlandet var dock Frankrike alltjämt
revolutionärt, och kriget
fortsatte. Efter segrar i
Syd-Tysk-land (bl. a. Moreaus vid
Hohen-linden) och ett nytt italienskt
segertåg under Bonaparte, krönt
genom slaget vid Marengo (1800),
uppnåddes fördelaktig fred med
Österrike i Lunéville 1801. Även
Ryssland drog sig ur striden, och
slutligen slöt England fred i
Amiens 1802, varvid Egypten
återlämnades. Revolutionen var
nu avvecklad även
utrikespolitiskt och avlöstes av Napoleon
Bonapartes personliga
maktpolitik. Se vid. Napoleon I.
Franska skolan i Aten (fr.
École frangaise å Athènes),
klassiskt arkeologiskt institut,
grundat 1846. F., som bl. a. företagit
utgrävningarna i Delfoi och på
Delos, utger tidskriften Bulletin
de Correspondance Hellénique.
Franska Somalilandet, se
Somalilandet.
Franska språket är ett av
dotterspråken till vulgärlatinet.
Största delen av ordförrådet
utgöres därför av arvord från
latinet, vilka enl. kända
ljudlagar spontant på folkets läppar
utvecklats till sin nuv. form.
Efter romarnas erövring 58—51
f. Kr. av de mot nuv. Frankrike
svarande delarna av Gallien
ro-maniserades landet hastigt. Den
ursprungliga, till större delen
keltiska befolkningens språk, om
vilket man f. ö. har mycket
ofullständig kännedom, utträngdes helt
och hållet av det latinska, sådant
de romerska nybyggarna talade
det. Påfallande få äro ock de
inflytelser, som kelternas språk
utövat på det vulgärlatinska i
Gallien. — Större betydelse för
språkutvecklingen hade det
germanska inflytandet genom
fran-kerna, vilka antogo det romerska
språket, men vilkas lågtyska
dialekt tillförde det ett rikligt
tillskott av nya ord och även
i en del andra avseenden
influerade på detsamma. Sålunda
förråda franskans ord med
ini-tialt aspirerat h (håte = hast)
och gu (guise — vis, sätt) tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
