Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
593
Fransk litteratur
594
L o r r i s och fortsattes av Je an
de Me ung; särskilt den
sistnämnde kom att utöva ett stort
inflytande på den senare
medeltidens allmänna tänkesätt,
ävensom på den nya, mera lärda
lyriska diktning, som på 1300- och
1400-t. avlöser den tidigare epiken
(Alain Chartier,
Charles d’ O r 1 é a n s). 1400-t., som
eljest kännetecknas av ett rätt
allmänt litterärt förfall, har att
uppvisa ett av den franska
lyrikens största namn, Frangois
V i 11 o n, vars diktning, där
trotset kämpar med ruelsen, den
bittra galghumorn med den mest
passionerade levnadslust, dock
först i våra dagar blivit
uppskattad till sitt rätta värde. —
Dramat upphör redan under 1100-t.
att utgöra en del av den kyrkliga
kulten. Dramerna skrivas nu på
franska, ej på latin. Den
egentliga blomstringen inträffar dock
först långt senare, på 1300- och
1400-t. Den allvarliga dramatiken
sönderfaller i tre grupper:
mysterier, som behandla bibliska
ämnen, mirakelspel, som utgöra
dialogiserade helgonlegender, och
morali t et er, som äro
predikningar i dramatisk form. Den komiska
dramatik, farser och sottier, som
likaledes blomstrade under
medeltiden, har dels samma kyrkliga
och lärda ursprung, dels ett mera
oklart samband med urgamla
folklekar; ur de senare förklaras
exempelvis uppkomsten av de
folkliga sånglustspel, som på 1200-t.
författades av Adam de la
H a 11 e. (Jfr Drama sp. 497
-—498. — Renässansens
genombrott äger rum först mot
1500-t :s mitt, sedan det franska
samhället konsoliderats under
Frans I och nya italienska
kulturinflytelser börjat göra sig
gällande. Med Plejaden (se d. o.), vars
främste skald är R o n s a r d och
till vilken även hörde
Anakreon-översättaren B e 11 e a u,
framträder en diktarskola, som enl. sitt
av du Bellay (se d. o.) 1549
framlagda program ville
reformera den franska verskonsten
genom att efterbilda antika
mönster, samtidigt som den strävade
att ge franska språket utvidgad
användning på latinets
bekostnad; denna riktning avlöser nu
den äldre vislyriken, som under
årh:s förra hälft haft sin främste
representant i Mar o t. Novellen,
som framträtt redan under
1400-t. (Antoine de la Sall e),
utvecklas till en hög grad av
konstnärlighet under fortsatt
inflytande av Boccaccio
(Margareta av Navarra). Tidens
mest originelle diktare är dock
Rabelais, som genom sin
hänsynslösa individualism, sin
realistiska fantasi och sin galliskt
överdådiga humor är en
renässansman av samma slag som
Shakspere. Ett aristokratiskt
motstycke till denna folkliga
individualism finner man i
Mon-t a i g n e, vars Essais med sina
fina psykologiska observationer
redan förebåda klassiciteten; han
är den moderna, eleganta franska
prosans skapare. Inom dramat
åstadkom 1500-t. intet verk av
mera självständigt värde; det
första försöket att skriva en
klassisk tragedi, efter Senecas
mönster, gjordes av J o d e 11 e, som
tillhörde Plejaden. Dessa lärda
tragedier uppfördes någon gång
av studenter, men voro i det hela
blott läsdramer. På teatern
spelades däremot, visserligen ej
mysterier, som förbjödos 1548, men
andra medeltidsspel,
dramatiserade romaner o. d. Först A 1 e x
-andre Hardy sökte omkr.
1600 att sammansmälta dessa
bå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
