Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försoning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
961
Försoning
962
har icke verklig existens, utan är
en skenvärld, en gigantisk
sinnes-villa. — I sin yngre samtida
Z e’ n o n fick Parmenides en
lärjunge, som indirekt sökte bevisa
hans lära, och Zenons lärjunge
Leuki’ppos, den äldste
representanten för den atomlära, som
närmare utformades av D e m
o’-kritos från Abdera (se
Atomi s tik). — I viss grad
besläktad med atomistiken är den lära,
som framställdes av
Anaxa’-g o r a s, vilken verkade i Aten
under sin vän Perikles’ glanstid.
Även han antar en mångfald,
åtminstone delvis olikartade
urämnen 1. frön (grek. spe’rmata).
Han antar också, att en förnuftig
princip inleder den rörelse i
urämnena, varigenom en
världsda-ning uppstår, medan rörelsen enl.
atomistiken är en urspr. egenskap
hos dessa. Rörelsen fortgår med
mekanisk nödvändighet. Det
organiska livets uppkomst förklarade
han bero på att fuktig jord
befruktades av frön, som föllo ned
från himmelen, och han framstår
därigenom som föregångare till
panspermihypotesen (se d. o.). —
Samtidigt med Anaxagoras stod
i Aten sofistiken i sitt flor.
Prota’goras hävdade en
feno-menalistisk kunskapsteori med
satsen: ”människan är måttet för
alla ting, för de varande, att (1.
huru) de äro, för de icke-varande,
att (1. huru) de icke äro”. Om
Protagoras härmed åsyftat den
enskilda individens uppfattning
av tingen, så kan enl. Protagoras
ej ges någon allmängiltig
sanning 1. någon skillnad mellan mer
1. mindre sanna omdömen, utan
endast en skillnad mellan mer 1.
mindre tilltalande 1. nyttiga
meningar. I sådant fall har
Protagoras varit en föregångare till
våra dagars pragmatism (se d.
31. — L e x. IV. Tr. 10. 4. 24.
o.). — Gorgias skall ha varit
anhängare av Empedokles’
naturfilosofi. Därjämte har han
betecknats ss. upphovsman till tre teser,
innebärande den mest radikala
skepticism. En av dem, omtalad
av hans samtida, retorn I s
o’-k r a t e s, utsäger, att intet
existerar. Gorgias skall bl. a. ha
åberopat, att, om något existerade,
detta måste vara en enhet 1. en
mångfald. Men då en enhet är
odelbar, saknar den storlek och
därmed existens. Och då en
mångfald måste bestå av enheter men
sådana ej kunna existera, kan icke
heller ges någon mångfald. Utom
genom kunskapsteoretiska
undersökningar ha sofisterna, ej
minst Protagoras, haft stor
filosofisk betydelse genom sin
behandling av etiska problem. De
representerade här en
eudemonis-tisk, i vissa fall en rent
hedonis-tisk ståndpunkt. — Inom F.
utvecklar sig det mänskliga
tankelivet i ett tempo, som torde sakna
motstycke i kulturhistorien. Av
största betydelse var ock denna
epok för utvecklingen av
matematik, naturvetenskaper, medicin,
språkforskning och
historieskrivning.
Försoning, ss. teologisk term
dels vinnandet 1. återställandet
av ett gott förhållande mellan
människan och den övernaturliga
makten 1. gudomen, dels den
”gottgörelse”, genom vilken F. i
förstnämnda betydelse blir
möjlig. — Sin förnämsta utprägling
har läran om F. erhållit inom den
kristna kyrkan. I Jesu egna ord
möter från slutet av hans
verksamhet (Mark. 10: 4 5, 14: 24)
tanken att hans lidande och död
skall komma andra till godo. När
sedan hans död föreligger ss. ett
faktum, upphör icke den kristna
tanken att kretsa däromkring och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
