Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaskälla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Gassiot—Gastrula
1092
fasthållande av kristendomens
gudsbegrepp.
Gassiot [gæ’ssiet], John
Peter, f. 1797, d. 1877, engelsk
fysiker, som särskilt studerade
elektriska fenomen och uppfann
de s. k. geisslerrören (se
d. o.) 1854.
Gasspis, se Gasverk sp. 1106.
Gast (fsv. gaster; ty. Geist,
eng. ghost), i folktron en avliden,
som tänkes gå igen. Han ter sig
antingen ss. människa utan
huvud 1. ss. benrangel med glödande
ögon, ofta endast som ett
ljusfenomen, vilket bådar död
(fegljus), 1. hörs som ett gräsligt
skrik (därav uttrycket gasta =
skrika). G. uppträder i regel mera
omotiverat och anses vara av
mera elakartat kynne än spöket
(se d. o.). Möte med en G. brukar
ådraga den mötande häftigt
illamående : gastkramning;
symtomen äro växlande:
huvudvärk, frossa, i svårare fall
blod-hostning och svårt styng. Ss.
botemedel har folktron föreskrivit eld,
t. ex. nedsläppande av ett glödkol
mellan skjortan och kroppen på
patienten.
Gast (Ity., holl. gast), matros;
på små segel- och motorjakter
sjöman, som biträder vid alla
slags göromål ombord.
Gastein [gasjta’jn],
Wild-b a d G., mycket besökt badort i
Salzburg, Österrike, på n. sidan
av Hohe Tauern, 1,046 m. ö. h.
Varma källor med starkt
radioaktivt vatten, verksamt mot gikt
och reumatism.
Gasteori, se Molekyl.
Gaste’ra (ty. gastieren), gästa;
(om skådespelare) ge gästspel.
Gasteromyce’tes, se B u k
-svampar.
Gastkramning, se Gast.
GastoTdi, Giovanni G i a
-c o m o, f. omkr. 1556, d. 1622,
ita
liensk tonsättare, skrev ett antal
kyrkliga verk men blev främst
känd genom sina Baletti di
can-tare, sonare et ballare (1591).
Gastrae’a-teorin, en av
Haec-kel framställd teori, enl. vilken
alla djur, som under sin
embryonalutveckling genomlöpa ett
gastrulastadium (se
Fosterutveckling), härstamma
från en och samma teoretiska,
gastrulalika urform, gastraea.
Av G. följer, att yttre och inre
groddbladen äro homologa organ
hos alla flercelliga djur.
Ga’strisk feber, numera
bortlagt namn på olika sjukdomar,
med feber och symtom från
magen. Vanl. torde det ha varit fråga
om lindrig tyfoidfeber, stundom
om akut magkatarr.
Gastrocne’mius (av grek,
gastet, mage, och kne’me, vad),
stora vadmuskeln, som med
akil-lessenan är fästad vid hälbenet.
Säte för den smärtsamma
vadkrampen, ”sendrag i vaden”.
Ga’stro-enteri’t (av grek,
gas-te’r, mage, och e’nteron, tarm),
mag- och tarminflammation.
Gastronom [-nå’m] (av grek.
gaste’r, mage, och no’mos, lag),
matkännare; finsmakare. —
G a s t r o n o m i’, kännedom om
och förmåga att bedöma finare
kokkonst.
Gastro’philus, se Styng.
Gastro’poda (av grek. gaste’r,
mage, och pus, fot), se
Snäckor.
Gastrotomi’ (av grek. gaste’r,
mage, och tome’, snitt), efter
bukväggens öppnande utfört snitt
genom magsäckens vägg. I
betydelsen buksnitt användes G.
numera sällan.
Ga’strula (lat., liten bägare),
Gastrulatio’n, se
Fosterutveckling sp. 405—406.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
