Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1429
Grafologi—Grafström
1430
Grafologi’ (av grek, grafe’,
skrift, och lo’gos, lära),
hand-skriftsvetenskap. Med G.
betecknas dels det studium av en
skrivstil, som söker fastställa, om den
härrör från en viss bestämd
individ 1. ej (se
Skriftexpertis), dels de försök, som gjorts
att med ledning av egenarten i en
persons handstil gissa sig till
hans karaktär.
Grafostati’k (av grek, grafe’,
skrift, och statik) den vetenskap,
med vars tillhjälp villkoren för
byggnadskonstruktioners j ämvikt,
hållfasthet och formförändringar
kunna bestämmas på grafisk
väg. Krafter, som åverka
byggnadskonstruktioner, betecknas
härvid med räta linjer med
bestämda lägen och riktningar,
varvid linjernas längder ange
krafternas storlek i viss skala.
Sammansättning av krafter P1P2....
(se fig. 1) sker på så sätt att
krafterna avsättas efter varandra,
varefter punkten a sammanbindes
med d, så att en sluten s. k.
kraftpolygon (a—6—c—d
—a) erhålles. Slutlinjen (a—d)
anger resultantens (R) storlek
och riktning. För att erhålla den
sökta resultantens läge i
kraftsystemet P, P2. .. sammanbindas
punkterna a, b, c och d i den
slutna kraftpolygonen med en
godtyckligt vald pol, O, varefter
en s. k. 1 i n p o 1 y g o n (O—I—
II—III—IV) uppritas i det givna
kraftsystemet på så sätt, att
lin-polygonens sidor (O—I, I—II,
Grafostatik 1. T. v. Kraftpolygon. — T.
b. Linpolygon.
Grafostatik 2. Cremonas kraftplan.
etc.) dragas parallella med de
s. k. polstrålarna (O—a, O—b,
etc.). Skärningspunkten mellan
de båda yttersta
linpolygonsidor-na (O—I och III—IV)
bestämmer resultantens läge. På
liknande sätt kan en kraft uppdelas i
komponenter. Härpå grundar sig
metoden för bestämmandet av
spänningarna i ett plant fackverk
(se fig. 2, som betecknar en
takstol, belastad med krafterna P, P2
etc.). Härvid tänker man sig var
och en av fackverkets
knutpunkter utskuren, varefter för varje
knutpunkt uppritas en sluten
kraftpolygon av alla de på
knutpunkterna verkande yttre och
inre krafterna
(stångspänningarna). För enkelhets skull
sammanställas alla dessa kraftpolygoner,
som delvis ha gemensamma sidor,
till ett helt (Cremonas
kraftplan). De grafiska metoderna
fingo genom tysken Karl
Cul-mann, f. 1821, d. 1881, sin
vetenskapliga utformning och ha
vidare utvecklats av bl. a. Cremona,
Winkler, Mohr, Müller-Breslau
samt P. V. Almqvist.
Grafström. 1. Anders
Abraham G., f. 1790, d. 1870,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
