Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk mytologi - Grekisk-ortodoxa kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1509 Grekisk-ortodoxa kyrkan 1510
er nas (halvgudarnas, sagohj ältar
-nas) liv och gärningar.
Hjältesagan kan sammanföras till vissa
mer 1. mindre lokala sagokretsar,
vilka i en del fall bringas i
förbindelse med varandra: Tröja-,
Herakles-, Teseus-, Oidipus- och
Orestessagorna, sagan om
argo-nauterna och sagan om den
kaly-donska jakten. Heroerna voro
liksom gudarna föremål för kult. I
en del fall kan det direkt påvisas,
att heroen eg. är en av de
olympiska gudarna undanträngd äldre
gudomlighet. Ett dylikt
förhållande förefinnes säkert
beträffande heroen Hyakintos i Sparta, en
gammal gudomlighet, som fått
vika för Apollon. I andra fall är
herokulten säkerligen en
återstod av en gammal, från
Greklands förhistoriska tid
stammande dyrkan av underjordiska väsen
1. snarare av ett slags dödskult,
då det urspr. torde ha varit den
avdöde furstens i jordens djup
levande och härskande själ, vilken
man tillbad och till vilken man
frambar sina offer. De enskilda
heroernas dyrkan var i hög grad
lokalt begränsad. Endast ett
fåtal blevo i likhet med Herakles
gemensamma för alla greker.
Heroen troddes i allm. ha sin
grav på en bestämd ort och
ansågs därför som den ortens spec.
beskyddare, som dess
övernaturlige företrädare i krig och fred.
Nya heroer tillkommo också
under historisk tid av en L annan
anledning. Efter grundandet av
en koloni fick t. ex. grundaren
sin grav på stadens torg och
dyrkades sedan som dess hero. Det
är dock endast skenbart, som
heroerna uppträda som mera lokalt
begränsade än gudarna. Från
början voro de grekiska gudarna i
lika hög grad lokalgudomligheter
som heroerna, fastän de home-
riska dikterna och den senare
diktning, som i mytologiskt
avseende är fotad på dessa och hela
den senare utvecklingen, ha
bortskymt detta förhållande. Atena är
sålunda säkerligen en rent attisk
gudinna, som stod i nära
förhållande till stadens borg och
furstens boning. Hera torde urspr.
ha hört hemma i Argolis,
Hefais-tos på Lemnos o. s. v. Under de
grekiska stammarnas vandringar
kommo också gudarna att vandra.
Den gudomlighet, som var speciell
för en mäktig stat, kunde också
komma att bli dyrkad utanför
denna stats område. Men
därvidlag respekterades dock de gamla
gudarna. De försvunno icke men
sammansmälte i vissa fall med de
nya, i andra fall fingo de sitt
maktområde inskränkt 1.
degraderades till heroer. Myterna äro
följaktligen i de flesta fall lokalt
bundna folksagor, vilka först
genom den högre litteraturen och
konsten fått betydelse för hela
folket. De kunna vara vandrande
sagor, som av en 1. annan
anledning ingått i vissa trakters
sago-skatt. De kunna ock vara lokala
nydiktningar. Dock kan det
påvisas, att det betr, exempelvis en
sådan gudomlighet som Zeus
tydligen föreligger för alla greker
urspr. gemensamma
föreställningar.
Grekisk-ortodoxa kyrkan, hos
oss ofta, ehuru mindre riktigt,
benämnd Grekisk-katolska
kyrkan (jfr
Grekisk-katolska kristna), av sina
medlemmar vanl. blott kallad
Ortodoxa kyrkan, är den väsentl.
i det östligaste
Medelhavsbäcke-net, på Balkanhalvön samt i
Ryssland rådande formen av den
kristna kyrkan. Dess olikhet mot
Västerns kyrka kan kortast
sammanfattas däri, att den i stort sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
