Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1539
Grekland
1540
akaiska familjerna (bland dem
historikern Polybios). 146 skredo
akaierna till öppet motstånd.
De besegrades, deras huvudort,
handelsstaden Korint, förstördes,
och G. berövades all verklig
politisk frihet. — Romartiden
(146 f. Kr.—395 e. Kr.). För
Aten följde efter Korints
förstöring tack vare besittningen av den
viktiga hamnen Delos (se d. o.)
en tid av uppsving under romersk
ledning. Detta bröts, då grekiska
städer 88 slöto sig till konungen
av Pontos, Mitridates, mot Rom.
Sulla (se d. o.) besegrade 86
grekerna. I striden mellan Pompejus
och Caesar skedde första
avgörandet i G. vid Farsalos 48.
Augustus lät landet som
provin-cia Achaia ingå i sin organisation
av riket, vari G. nedsjönk till en
obetydlig del. Genom sitt
litterära, vetenskapliga och historiska
rykte fick det dock en
särställning. Romerska turister och
studieälskare sökte sig dit. Vissa
kejsare, bl. a. Nero och senare
vid Konstantinopels grundande
Konstantin, plundrade grundligt
templen på konstskatter, andra
ss. Hadrianus, visade sitt intresse
genom frikostiga byggen o. s. v.
På 260-t. e. Kr. drabbades G. hårt
av heruliska och gotiska
sjörövarflottor. 267 plundrade dessa
germanska skaror bl. a. Aten,
Argos, Korint, Sparta. På grund av
romerska rikets dåv. förfall var
landet blottställt och blott i
enstaka fall vågades försvar, t. ex.
Dexippos’ (se d. o.) av Aten.
Under senantiken kristnades G. efter
hand, och slaveriet upphörde. —
Medeltiden. Östromerska
tiden (395—1453). Vid romerska
rikets delning 395 ingick G. i
östromerska riket (se vid. d. o.),
i vilket grekiskan var
regeringens och det på antiken
vilan
de kulturlivets språk. Genom nya
invasioner av germaner (goter
395, vandaler 467—77) och från
340 av slaver blandades grekerna
med främmande element, och
deras språk förändrade sig
småningom till nygrekiska.
Olympiska spelen firades sista gången
393, och 529 stängde kejsar
Justi-nianus filosofskolorna i Aten.
Senare hemsöktes G. flera gånger av
sicilianska normanders anfall.
Sedan Konstantinopel 1204
erövrats av franska korsriddare (se
Latinska kejsardömet),
sönderföll G. i flera delriken
(furstendömet Akaia,
hertigdö-met Aten m fl.), i vilka
västeuropeiska stormän styrde efter
länsväsendets principer och förde
ständiga fejder mot varandra.
Venedig förvärvade större delen
av den grekiska övärlden, bl. a.
Kreta, och Nord-Grekland föll i
serbernas våld. 1435 började den
turkiska erövringen med Tebes
fall. — Nya tiden. Turkiska
tiden (1453—1821). Efter
Konstantinopels fall 1453 hemföll
snart hela det grekiska fastlandet
åt turkarna. Venetianarna
be-höllo dock till 1669 Kreta och en
del egeiska öar. Särskilt på Morea
(Peloponnesos) mötte turkarna
motstånd av den frihetsälskande
befolkningen, som även sökte
vinna sympatier för sin sak i
Europa. Befrielseförsökens
misslyckande skärpte motsättningen
och föranledde förföljelser. Ivrigt
fasthållande vid den
grekisk-ortodoxa religionen kränktes folket
särskilt av de med
tvångsomvän-delse förenade utskrivningarna
av gossebarn till j anitsj arkåren.
Kyrkan och den kommunala
självstyrelsen voro det nationella
livets enda bålverk. En i
Konstantinopel framvuxen grekisk
äm-betsmannaaristokrati, fanario-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
