Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundstam ... - Grundtvig - 1. Nikolai Frederik Severin Grundtvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Grundtal—Grundtvig
20
N. F. S. Grundtvig. Målning av C. A.
Jensen.
Grundtal 1. kardinaltal
kallas ett helt tal i den mån det
angiver ett antal.
Grundton, se Ackord.
Grundtvig. 1. Nikolai
Fre-derik Severin, f. 1783, d.
1872, dansk präst, skald,
mytologisk och historisk författare, sitt
lands störste nationelle och
religiöse folkuppfostrare. G:s
utveckling försiggick under våldsamma
inre strider. Som student
genomgick han (omkr. 1805), påverkad
av romantiken, en djupgående
andlig väckelse och framställde
under de närmaste åren för den
förslappade samtiden bilder av
den nordiska forntidens kraft och
allvar (Nordens Mytologi, 1808;
Optrin af Kæmpelivets
Undergång i Nord, 1809). En religiös
kris 1810 satte under det
närmaste decenniet djupa spår i G:s
kamp för en bokstavlig bibeltro i
gammalluthersk anda, varvid G.
riktade sig mot såväl
romantikens som rationalismens
kristen-domsuppfattning (huvudarbeten:
Nerdenskröniken, 1812; dikten
Paaskeliljen, 1817). Sitt
nationella väckelsearbete fortsatte G.
i en rad andra dikter och i sina
fria, folkliga bearbetningar av
Saxo och Snorre. Dikten
Nyt-aarsmorgen (1824) ger i en
storslagen men ofta dunkel form en
överblick av G:s personliga
utveckling och förkunnar hans tro
på det danska folkets nyfödelse.
Målet är ”återupplivande av
forntidens hjälteanda till kristliga
bedrifter”, och G. utvecklar under
de följande åren sina tankar om
medlen härtill i sin verksamhet
för folkhögskolan (se d. o.
sp. 254), vilken skulle utgöra en
motsättning mot latinskolans
pedanteri och examenstvång
(Skolen for Livet, 1838). — Omkr.
1820-t:s mitt utkämpar G. sin
avgörande kamp mot statskyrkans
rationalism (Kirkens Genmæle,
1825). G. vill icke låta det
mänskliga förnuftet avgöra vad som är
sant och viktigast i Bibeln utan
finner i trosbekännelsen det enda
och urspr. villkoret för
upptagandet i den kristna församlingen och
i sakramentsorden den mystiska
förmedlingen härtill. Detta är
kärnan i grundtvigianismen,
”den glada kristendomen”, vars
egendomliga förening av
allmänmänskliga, nationella och
kristliga element varit av
oöverskatt-bar betyaelse för danskt kyrkoliv.
— I tre somrar omkr. 1830
vistades G. i England för att studera
angelsachsiska handskrifter, ett
studium, som han i det stora hela
kan sägas ha inlett. Han
entusiasmeras nu för den engelska
initiativkraften och finner dess
orsak i engelsmannens
individuella frihet. G. blir nu själv en
förkämpe för frihet i alla andliga
frågor; ett praktiskt resultat av
denna G:s kamp är lagen om
”valgmenigheder” (se
Danmark sp. 46 ff.). 1830- och
40-t. äro f. ö. ägnade åt stora
prosaarbeten, Nordens Mytologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
