Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handels- och sjöfartsnämnd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Handelspolitik
420
priset på varan samt utvidga
produktionen därav. Alla dessa
åtgärder äro utslag av
protek-tionismen (se d. o.). Å andra
sidan kunna till namnet samma
slag av åtgärder ha helt skilda
verkningar, beroende på hur de
tillämpas. Om t. ex. tull på
importen av en viss vara förenas
med en däremot svarande skatt,
accis (se d. o.) på den inhemska
produktionen, erhåller den
inhemska producenten ej någon
fördel, och han frestas ej att utvidga
sin produktion. Verkan av en
sådan tull (”finanstull”) blir, att
staten erhåller vissa inkomster,
men ej, att näringslivets karaktär
väsentligt förändras. I den mån
åter som en tull ”skyddar”, d. v. s.
gynnar, en viss näringsgren
(”skyddstull”), bli statens
inkomster av tullen mindre, men
näringslivet erhåller då en
ändrad inriktning. (Betr, tullarnas
verkningar se vid. Tull.) —
Frihandel och protektionism.
Stridsfrågan mellan
”frihandlare” och ”protektionister” gäller
därför ej tull 1. icke-tull, utan
om staten, på ett L annat sätt,
bör söka påverka utrikeshandeln
1. icke. Frihandelns grundtanke
är, att med vissa undantag
samhällets verkliga intresse bäst
tillgodoses genom näringslivets fria
utveckling, att den enskildes
fördel i regel även är hela samhällets.
Emellertid kan det förekomma,
dels att den enskilde ej förstår 1.
ej kan befrämja sitt eget bästa,
dels att hans intresse är alltför
ensidigt inriktat och därför
kommer i konflikt med samhällets
mera mångsidiga och i hög grad
på framtiden inriktade intresse.
Även frihandelsteoretikerna
medge därför, att statsingripande,
exempelvis i form av tullar, kan
tänkas vara lämpligt bl. a.: för
att påverka människors val av ett
behovs tillfredsställande
(lyxtul-lar), för att skaffa staten
inkomster (finanstullar), för att
tillgodose ett 1. annat samhälleligt behov
(krigsberedskapstullar), för att
underlätta införandet av i
framtiden särskilt lämpliga
näringsgrenar i landet
(uppfostringstul-lar), för att förekomma
rubbningar av näringslivet, t. ex. ss.
skydd mot s. k. dumping (se d. o.)
från utländska producenters
sida. Det är vidare teoretiskt
möjligt att genom tullar gynna vissa
grupper av medborgare på
bekostnad av andra, t. ex. arbetare och
kapitalister på bekostnad av
jordägare 1. tvärtom. Om, för att
vinna ett visst syfte, tullar etc.
böra införas 1. ej, beror sålunda
helt och hållet på om man anser
fördelarna därmed vara större än
olägenheterna (minskad
nationalinkomst, åtminstone för
tillfället). Frihandlarna anse dock
i de allra flesta fall
statsingripande mer skadligt än nyttigt för
samhället i dess helhet; de anse
därför frihandel vara den i allm.
praktiskt bästa politiken. —
Frihandelns motsats,
protektionis-men, är ej någon enhetlig
åskådning. Det är på de mest olika —
ej sällan mot varandra stridande
—■ grunder, som statsingripande
har påyrkats och påyrkas.
Gemensamt för protektionisterna är
dock, att de i väsentligt mindre
grad än frihandlarna fästa
avseende vid de olägenheter, som
uppkomma för vissa näringsgrenar
-— 1. för landet i dess helhet -—■
därigenom att andra ”skyddas”,
och ibland t. o. m. alldeles bortse
från dessa olägenheter. —
Historiska notiser. Medeltidens H.
behärskades efter vartannat av tre
olika åskådningar:
”stapelpolitik”, ”försörjningspolitik” och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
