Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1599
Italien (Historia — 1750)
1600
landförvärv och tidtals förluster.
I det övriga I. härskade huset
Habsburg, främst med hjälp av
spanska soldater, och vid
delningen av dess välde 1556 förenades
de italienska besittningarna med
Spanien under konung Filip II,
som redan 1535 tilldelats Milano
efter ätten Sforzas utgång.
Florens, som 1555 utvidgats med den
forna stadsrepubliken Siena,
om-bildades 1569 till storhertigdömet
Toscana. Från Kyrkostaten
avskildes 1545 Par ma (med
Piacen-za) som hertigdöme åt ätten
Far-nese, men påvens välde ökades åter
1598 med det förut Este tillhöriga
Ferrara. Då Mantuas härskarätt,
Gonzaga, 1635 utdog, utbröt ett
arvföljdskrig mellan en franskt
och en habsburgskt sinnad
pretendent. Den förre segrade och
kämpade därpå jämte Savojen och
Parma för Frankrike i
Trettioåriga kriget, till vilket även det
habsburgska I. fick göra hårda
offer av krigsfolk och skatter.
Missnöjet häröver ledde 1647 i
Neapel-Sicilien till långvariga
uppror, en tid under ledning av
Masaniello. I:s mäktigaste stat
blev nu en tid Venedig, som 1684
ingick i en helig liga mot
turkarna och fråntog dem Morea, som
dock 1718 återtogs, och delar av
Dalmatien. Under slutet av
1600-t. började I. beröras av den
krigiska rivaliteten mellan det
habsburgska huset och Ludvig XIV: s
Frankrike; under Spanska
tron-följdskriget (se d. o.) var I. en
av insatserna och blev ss.
krigsskådeplats svårt hemsökt.
Frederna 1713—14 bevarade den
habsburgska övermakten i I., i det
ättens besittningar i I. jämte
Man-tua och Sardinien tilldelades dess
österrikiska gren. Hertigen av
Savojen, som först kämpat för
Frankrike och sedan för
Öster
rike, erhöll Sicilien ss.
konunga-döme, men avstod det 1720 till
Österrike mot Sardinien. Spanien
blev bourbonskt och gjorde 1717—
20 under ledning av italienaren
Alberoni ett krigiskt försök att
återtaga sitt förlorade välde i I.
Det inbragte successionsrätt till
Parma och Toscana för
spansk-bourbonske prinsen Karl
(sedermera Karl III), som
härstammade från den utdöende ätten
Farnese. Denne besteg 1731
Parmas tron. I Polska
tronföljdskri-get (se d. o.) deltogo flera
italienska furstar i förbund med
Frankrike för att ytterligare försvaga
Österrikes makt. Freden i Wien
1735 medförde betydande
landskiften, i det kejsaren avstod
Neapel-Sicilien till Karl av
Bourbon mot Parma och
successions-rätten efter huset Medici i
Toscana. Detta arv inhöstades
1737 och blev habsburgsk
sekundo-genitur. Frankrikes bundsförvant
Sardinien fick landutvidgning och
gjorde en liknande vinst vid det
nya anloppet mot Habsburg under
österrikiska tronföljdskriget (se
d. o.), vari nästan hela I. deltog
och under vilket Lombardiet var
en av krigsskådeplatserna. Genom
freden i Aachen 1748 avstod
Österrike Parma, som åter blev
spansk-bourbonsk sekundogenitur. Under
senare hälften av 1700-t. åtnjöt
större delen av I. ett välbehövligt
lugn. Under 2 % årh. av täta krig
och hänsynslöst schackrande med
I: s länder mellan habsburgska och
franska furstehusen hade överallt
ett despotiskt vanstyre utvecklat
sig och nästan varje spår av
medeltida folkfrihet utplånats.
Folket levde i fattigdom och
för-soffning, de högre klassernas
kultur var föga livskraftig, och
kyrkans och jesuiternas förtryck
förenade sig med furstarnas. Häremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
