Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Japan
68
kwa-perioden (645—649), då
eftei-kinesiskt mönster landet
förklarades vara kejsarens egendom,
som han utlånade mot skatt och
dagsverken. De ärftliga adliga
ämbetena avskaffades och ersattes
med ett centraliserat
ämbetsman-nasystem, och kinesiska lagverk
översattes och tillämpades;
adelns inflytande hävdade sig
dock genom att ujis ledare blevo
utnämnda till de nya posternas
första innehavare och genom att
arvspraxis snart åter dök upp.
På 700- och 800-t. blomstrade J:s
andliga kultur upp under Kinas
inflytande: historieskrivning,
poesi, konst (framför allt
bud-dhistisk), och Nara (huvudstad
från 710) blev en lysande
metropol efter kinesiskt mönster.
Kejsarens pondus stärktes av hans
religiösa ledarställning ss.
solgud-innans ättling, men han förlorade
snart sin politiska makt, som de
kraftiga kanslererna av ätten
F u j i w a r a redan under 800-t.
tillvällade sig. Rivaler om makten
blevo också redan tidigt de
kraftigt växande buddhistiska
kyrkornas prelater, och det var
förgäves, som kejsar K w a m m u
794 genom att flytta
huvudstaden från Nar a till nuv.
Kyoto försökte undandra sig
dessas inflytande. Under
Kyoto-perioden (”Heianperioden,
fridens period”) till omkr. 1150
fortskred kinesiseringen. Samtidigt
som den högre fastlandskulturen
förvekligade kejsarhovet i Kyoto
och fr. o. m. 900-t. även
Fuji-wara-ätten, uppväxte ute i
provinserna en alltmer oberoende
krigaradel. Denna blev snart
farlig för hovet i Kyoto, som under
1100-t. låg i händerna på två
rivaliserande ätter, T a i r a - ätten
(härskande i s. och v. J.) och
Min amot o - ätten (i n. och ö.).
T a i r a K i y o m o r i tillvällade
sig makten 1163 men krossades
med hela sin ätt 1185 i slaget vid
Dannoura av M i n a m o t o
Yoritomo och hans broder
Minamoto Yoshitsune.
—• Genom Yoritomo
generaliserades nu och stadfästes ett feodalt
system, som framvuxit i
landsortens centra. Hövdingarnas
drabanter, samurai, hade kommit att
fästas vid sina herrar,’ daimyo,
genom personliga band ss. dessas
vasaller, hade blivit en lägre
rid-darklass, skyldig feodalherrarna
lydnad och trohet, och så
skapades en sluten riddarkast med sin
speciella ridderskapsmoral, stolt
föraktande det ofrälse folket och
underkännande kejsarhusets
anspråk på världslig myndighet.
Yoritomo tog fasta på detta
system, förklarade sig ha erövrat
hela landet åt kejsaren och fick
det hela som förläning (1192)
genom kejserlig investitur, varvid
andra daimyo blevo hans vasaller.
Kejsarens roll begränsades till
den sakrala överhöghetens, och
shogun, d. v. s. ”generalissimus”,
skötte från sitt högkvarter, sitt
hov i Kamakura, rikets verkliga
styrelse. Denna ”dualism” i J:s
statsskick har blivit bestående
ända fram till 1868. —
Minamoto-ätten ställdes snart i skuggan,
till gagnet om ej till namnet av
sina generalstabschefer av den
lågättade H o j o -familjen, som
styrde landet med kraft och
duglighet. När på 1200-t. Djingis
khans ättlingar skapade ett
världsvälde på fastlandet, ville de
erövra även J., men Kublai khans
flottor blevo stormslagna och
besegrade (1274 och 1281). Ett
försök av kejsar Go-Daigo att beröva
shogunatet makten ledde
visserligen till Hojoättens och
Kamaku-rashogunatets fali (1336), men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
