Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jugoslavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Jugoslavien
264
vuddel av habsburgska monarkin
(den trialistiska idén). Dessa
strävanden mötte ett förbittrat
motstånd från Ungern och dess
ban i Kroatien,
Khuen-Héder-vary (1883—1903). En del av
de kroatiska nationalisterna
närmade sig då det radikala
partiet i Serbien, vilket arbetade
på att förena alla serber i ett
konungarike (den storserbiska
idén). Under ledning av Supilo
och Trumbic bildades 1905 en
serbisk-kroatisk koalition, som
fick majoriteten i kroatiska
lantdagen. Då Bosnien-Hercegovinas
införlivande med Donaumonarkin
hösten 1908 proklamerades,
uppflammade den storserbiska
rörelsen. I Serbien, som såg sina
förhoppningar på tillträde till
Adriatiska havet omintetgjorda,
arbetade man för krig, men
Rysslands tvekan hindrade
dettas utbrott. Efter ”bosniska
krisen” sökte sig de serbiska
ex-pansionssträvandena en tid ett
annat utlopp. Under Rysslands
medverkan åstadkoms våren 1912
ett Balkanförbund mot Turkiet,
vilket medförde Serbiens
deltagande i Balkankrigen
19 12—13 (se vid. d. o.).
Genom det första av dessa
förvärvade Serbien från Turkiet dess
omfattande, av serber bebodda
områden, varigenom det nästan
fördubblades i omfattning och
erhöll 1,6 mill. nya inv. Även
Montenegro, där Nikola 1910
låtit utropa sig till konung,
hade deltagit i kriget och fick en
mindre landutvidgning men ej
det med stora offer erövrade
Skutari. Detta tillföll det
ny-upprättade furstendömet
Albanien, vars tillkomst ånyo
förhindrade serbernas planer att nå fram
till havet. — Världskriget
och J : s uppkomst.
Fram
gångarna i kriget gåvo ny styrka
åt den storserbiska propagandan,
som fick starkt stöd från
Ryssland och som hade ett mäktigt
organ i föreningen ”Narodna
odbrana” och i en militär klick
under namnet ”Svarta handen”.
Ur denna agitation, som var
verksam särskilt i
Bosnien-Hercego-vina, framgick mordet i Sarajevo
28 juni 1914, då österrikiske
tronföljaren Franz Ferdinand, en
ivrig anhängare av den
trialistiska idén, nedsköts av en bosnisk
nationalist. Detta ledde till den
konflikt mellan Österrike-Ungern
och Serbien, som blev närmaste
orsaken till utbrottet av
världskriget (se vid. d. o.). Under detta
lyckades Serbien framgångsrikt
tillbakavisa en österrikisk
invasion hösten 1914, men sedan
Bulgarien okt. 1915 slutit sig till dess
fiender och Grekland i strid mot
alliansavtalet 1913 vägrat det
sitt understöd, tvingades de
serbiska trupperna av de tysk-öster
-rikisk-bulgariska arméerna att
utrymma landet, över Albaniens
bergskedjor företogs en
förlust-bringande reträtt till Korfu, dit
även regeringen och tronföljaren
Alexander (regent sedan juni
1914) togo sin tillflykt. Efter att
ha reorganiserats förflyttades
sedan den serbiska armén till
Salo-nikifronten. Serbien ställdes
under centralmakternas förvaltning
och led fruktansvärt genom
krigets härjningar, fiendernas
rekvisitioner och ödeläggande
epidemier. Även Montenegro erövrades
och avväpnades 1916. — Flera av
de kroatiska nationalisterna hade
under världskriget flytt och
bildade i Rom 1914 under
Trum-bics ledning en ”jugoslavisk
kommitté”, som f. å. förlädes till
London. Denna närmade sig först
den storserbiska rörelsen. 20 juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
