Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalkoner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Kalkoner
438
växter: kamomill, åkerkulla,
röl-leka, gullkrage m. fl.
Kalk-älskande: ek, bok, ask, lönn,
flertalet baljväxter, vanligt
groblad, åkersenap, prästkrage,
häst-liovsört, tusensköna m. fl. Av
åkerväxterna föredraga vete,
korn, majs, ärter, klöver, lucern
och betor kalkrik jord, då
däremot råg, havre, bovete, potatis,
morötter och rovor gå bra på
kalkfattig jord. Kalkens betydelse
i detta avseende ligger däri, att
jordens surhetsgrad nedbringas,
där denna är för hög, samt däri,
att vissa salters giftverkan
upp-häves. Växternas näringssalter
medföra nämligen en mer 1.
mindre utpräglad giftverkan, då
de bjudas var för sig 1. i ensidiga
kombinationer. Den gifteffekt,
som fosfat, kalium-, natrium- och
magnesiums alter utöva, upphäves
av kalk (saltantagonism). En
jords behov av K. kan lättast
fastställas genom prov med
lackmus-papper. Kalkfattig jord är även
styv och svårbearbetad. Som
kalkningsmedel användes
mestadels osläckt kalk, vilken vanl.
släckes på åkern (och sprides i
form av släckt kalk), märgel,
kalkstensmjöl (pulver iser ad
kalksten) och slamkalk (kalciumkar
-bonat, avfallsprodukt vid
sockerberedning) . K. skall utföras i
god tid före sådden, lämpligast
under trädesåret, men ej i
omedelbart samband med gödsling
med kreatursgödsel, enär förlust
av gödselns ammoniakkväve då
kan befaras. Som
underhållskalk-ning torde 30—60 hl. släckt kalk
per har vart 6—7 år behöva
påföras. För att nedbringa
konsumentens fraktkostnader för kalk,
avsedd för jordbruksändamål,
lämnas statsbidrag enl. vissa
bestämmelser. — Kalkmjölk
begagnas till bestrykning av tak
Kalkontupp med höna.
och väggar i kreatursstallar för
att förstöra smittämnen och
flug-ägg samt till bestrykning av
fruktträd höst 1. vår, varigenom
svampar och lavar samt ev.
övervintrande insekter dödas.
Kalko’ner, Melea’gris, ett
släkte Fasanfåglar. Huvudets
och halsens hud är naken och
försedd med vårtlika bihang. Tuppen
bär sporre. Stamformen för
tamraserna, den vilda
mexikanska K., Meleagris gallopa/vo, är
glänsande svart med vitspräckliga
vingar. Nakna huden är blåaktig,
bihangen röda. Tuppen har ett
långt bihang över näbbroten.
Längd c:a 140 cm., hönan mindre.
Ägg 10—15, grågula, rödfläckiga.
Mexiko, Texas. —
Tamkalkonen infördes på 1600-t. till
Sverige där den dock ej fått samma
betydelse som t. ex. i England.
1919 funnos i Sverige c:a 4,000.
Den i Sverige viktigaste rasen
är bronskalkonen, en
särdeles storvuxen (utvecklad tupp
väger 11 kg., höna 7 kg.) och
härdig ras med i brons stötande,
svartbrun kroppsfärg, vari
förekomma talrika vita ränder.
Norfolk-, svart med vita fläckar på
vingarna, och
Cambridge-kalkonen, bronsgrå, samt
vita holländska K.,
hel
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
