Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl, romerska kejsare - 1. Karl (I) den store - 2. Karl (II) den skallige - 3. Karl (III) den tjocke - Karl, konung av Rumänien - Karl, konungar av Sardinien, Karl Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Karl
596
Aachen samlades tidens
förnämste lärde och bildade en
”akademi”, som sökte återuppliva den
klassiska bildningen (”den
karo-lingiska renässansen”). I samma
stad lät han upprätta en
hovskola och bygga en praktfull
domkyrka, där han ligger begraven.
— K. var medeltidens största
härskargestalt, och han blev
idealbilden av en germansk
konung. Hos folket levde denna
föreställning länge kvar, och i
riddardiktningen blev K. och hans
paladiner besjungna, bl. a. i
Rolandssången, som i
romantiserad form skildrar hans krig i
Spanien. — 2. K. (II) den
skallige (fr. Charles le
chau-ve), f. 823, d. 877, yngste son till
Ludvig den fromme, som till
hans förmån ville göra en ny
riks-delning, vilket dock förhindrades
av K: s äldre halvbröder. Av dessa
förband sig sedermera Ludvig den
tyske med K. mot kejsar Lothar,
som tvangs att uppge sina
över-höghetsanspråk. 843 tillerkändes
K. den västfrankiska riksdelen,
vilken efter Lothars död
utvidgades ung. till den germanska
språkgränsen genom fördraget i Mersen
870. K. uppnådde även
kejsarvär-digheten 875. K. var en svag
re-gent, oförmögen att motstå
vasallernas maktbegär. — 3. K. (III)
den tjocke (fr. Charles le
gros, ty. Karl der Dicke), f. 832,
d. 888, son till Ludvig den tyske.
Han ärvde 876 en tredjedel av
faderns rike och genom sina
bröders död (8S0 och 882) även
återstoden av det tyska riket. Han
vann även det herrelösa Italien
och 881 kejsarkronan samt valdes
884 till Frankrikes konung. K.
hade sålunda återförenat hela
Karl den stores välde men kunde
ej sammanhålla det utan avsattes
av alla sina tre folk 887—888. —
Om K. IV—K. VII se K a r 1,
tysk-romerska kejsare.
Karl (rum. Carol), konung av
Rumänien, f. 1839, d. 1914,
tillhörde huset Hohenzollern (se d.
o. sp. 854) och valdes 1866 till
furste av Rumänien. Hans till en
början vacklande ställning
stärktes efter Rumäniens deltagande i
Rysslands krig mot Turkiet 1877
—78, efter vilket Rumänien blev
suveränt och 1881 upphöjdes till
konungarike. K. förde sedan en
utrikespolitik i nära samförstånd
med trippelalliansens makter
(fördrag med Österrike-Ungern
och Tyskland 1883, med Italien
1888). Under hans senare år
blevo emellertid hans landsmän
mer och mer orienterade åt
en-tentemakterna, och när
världskriget utbröt, var det endast
tack vare K:s personliga
inflytande, som Rumänien icke
genast bröt med de gamla
bundsförvanterna. Se vid. Rumänien.
Historia. -— K. var gift med
Elisabet (se d. o. sp. 947).
Karl (ital. Carlo), konungar
av Sardinien. Om K. Emanuel
samt K. Felix, se
Sardinien. — K. A 1 b e r t, f. 1798, d.
1849, av sidolinjen Carignan,
stod under Viktor Emanuel I:s
regering närmast tronen efter
konungens broder Karl Felix.
K., som hade liberala sympatier,
insattes till regent för Karl
Felix vid Viktor Emanuels
abdi-kation 1821. Han gick först de
liberala till mötes men
förmåddes sedan av konungen att
överge dem. Själv konung 1831,
övergick han småningom till en
alltmer frisinnad regim och fann sig
efter 1846 (se vid. Italien sp.
1604) vara hela det unga Italiens
hopp. Hans storstilade försök att
befria Italien från österrikarna
misslyckades, trots hans
person
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
