Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kasus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Katabolism—Katakomber
676
Katakomber. T. v. Palmyra. — T. h. Santi Pietro e Marcellino, Rom.
nativ ss. casus rectus och övriga
K. ss. ”oblik(v)a”, casus obliqui,
d. v. s. sneda, skeva; likaså mellan
starka och svaga K., de förra med
starkt, de senare med svagt
av-Ijudsstadium (jfr Avljud), grek.
pate’r, nom. — patr-o’n gen. plur.
Kataboli’sm (av grek, kala’,
ned, och baTlein, bryta), se A n a
-b o 1 i s m.
Katafalk (ital. catafalco, eg.
skådeställning), en plintartad,
ofta konstnärligt utsmyckad
ställning, som vid begravningar,
sorgegudstjänster o. s. v.
användes som underlag för kistan.
Katafore’s (av grek, kata’,
ned, och fe’rein, föra), av en
genom en vätska flytande
elektrisk ström framkallad rörelse av
i vätskan uppslammade partiklar,
vanl. mot, stundom med
strömmens riktning. Detta fenomen,
liksom den elektriska
endos-rn o s e n, som består i att en
vätska i ett kapillärrör 1. i
porerna i en porös kropp rör sig, vanl.
med strömmen, då en elektrisk
ström ledes genom vätskan, anses
bero på en potentialdifferens
mellan vätskan och de uppslammade
partiklarna resp, rörväggen.
Katafra’kter (grek,
kata’fraktos, pansarklädd), bepansrad,
kallades i antiken ett slags tungt
rytteri, där både häst och ryttare
buro ett fjällpansar.
Katakau’stika, se K au s tik a.
Katakla’stisk (av grek,
kata-kla’n, sönderbryta) kallas en
bergart, vars kristaller genom
tryckmetamorfos blivit helt och hållet
1. till största delen krossade. Jfr
G n u g g s t e n.
Kataklysmteorin, se L y e 11.
Katako’mber (ordet av osäkert
ursprung, använt första gången
354 e. Kr.), underjordiska, i
klippgrunden uthuggna gångar
med gravkamrar i väggarna. K.
brukades bl. a. av judarna och
romarna, och därifrån övertogs
bruket av de äldsta kristna. De
kristna K., av vilka de flesta äro
från 200- och 300-t., voro urspr.
endast begravningsplatser men
blevo snart gudstjänstlokaler och
under förföljelserna även
tillflyktsorter. Efter kristendomens
seger kommo de ur bruk. — K.
bestå av rikt förgrenade nät av
gångar, ofta belägna i ända till
sex våningar under varandra,
förbundna genom trappor.
Gång
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
