Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katakres ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Katakres—Katalanska språket och litteraturen 678
arna vidgas här och där till en
rymlig kammare, cubi’culum 1.
krypta, med ljusöppning i taket.
De lådliknande gravkamrarna,
lo’culi, i gångarnas sidoväggar,
tillslutas genom stenplattor,
bärande den dödes namn och ofta en
kristen symbol. Förnämligare
gravar bestå av en bågformig
nisch, arcosoTium, med rikare
utsmyckning. Freskomålningar
pryda ofta de större rummens väggar.
De fortsätta direkt den antika
väggmålningsstilen, ehuru
motivkretsen utgöres av bibliska
episoder och kristna symboler, och de
förena med sin summariska
uttrycksfullhet en naturalistisk
friskhet i detaljerna. — K. finnas
i Neapel, Alexandria, Jerusalem,
Palmyra m. fl. platser. De
intressantaste äro de i Rom, vilka
återupptäcktes genom en tillfällighet
1578 och utforskats särskilt
genom G. B. de Rossi.
Katakre’s (grek. kata’kresis,
missbruk) betecknar ett ords
oegentliga användning i en sms.,
som strider emot ordets
ursprungliga betydelse. K. är ofta fullt
legitim, då en skridning i ordets
betydelse ägt rum, t. ex.
guldplomb, där plomb ej längre
betyder bly utan tandfyllning över
huvud.
Katalanska språket och
litteraturen. Katalanska talas i den
del av Spanien, som omfattar
landskapen Katalonien och Valencia,
på Balearerna och Pityuserna, i
dep. Pyrénées-Orientales i
Frankrike, staden Alghero med omnejd
på Sardinien samt, utom Europa,
vid sidan av spanska, på Kuba och
i Argentina. Antalet
katalanskta-lande i Europa uppgår till
närmare 4 mill. Länge har den
åsikten förfäktats, att katalanskan är
en avläggare av provensalskan.
Emellertid torde den alltmer
gängse uppfattningen vara, att
katalanskan är ett självständigt,
på Iberiska halvön uppkommet
språk, och härför talar bl. a. den
omständigheten, att katalanskan
och provensalskan ingalunda
omärkligt övergå i varandra,
under det att däremot ingen skarp
gräns kan uppdragas mellan
katalanskan och aragonskan
(närmaste spanska dialekt). Dock står
katalanskan provensalskan
mycket nära, och under medeltiden
var det provensalska inflytandet
på den katalanska litteraturen
synnerligen betydande. Sedan
15OO-t:s början nedsjönk
katalanskan på grund av politiska
förhållanden till blott en dialekt,
och dess litteratur dog i det
närmaste ut. Först på 1800-t. har en
mot Feliberförbundet i s.
Frankrike (se Provensalska
språket och
litteraturen) svarande rörelse kraftigt
bidragit till språkets och
litteraturens uppblomstring. Det
moderna folkmålet blev skriftspråk, och
den katalanska självkänslan har
bestämt hävdat dettas oberoende
ställning i förhållande till
spanskan (kastilianskan). — Det
viktigaste för katalanskan och
kastilianskan gemensamma draget är,
att båda bibehållit det latinska
u (= det allmänt europeiska u,
ss. i ty. du), under det att
provensalskan i regeln har ü liksom
franskan. Rörande katalanskans
uttal märkes f. ö., att betonat
a visar tendens att övergå till
e (passar, passe). Skillnaden
mellan öppna och slutna vokaler är ej
så starkt framträdande, och de
kunna förekomma i rim med
varandra. Konsonanterna b och v
uttalas som i spanskan; finalt ch
uttalas som k (amich, foch) ; g
framför e och i betecknar tonande
sje-ljud (general) ; i slutet av ord
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
