Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kelter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
K. omkr. 500 f. Kr. kommit dels
över Väst-Alperna, dels genom
Brennerpasset. De slogo sig ned
framför allt i landet kring Po. —
Omkr. 350 f. Kr. visa sig keltiska
krigarskaror på Balkanhalvön.
Vid slutet av 300-t. slogo de sig
ned i Trakien, varifrån de 278 f.
Kr. gingo över till Mindre Asien.
Där besegrades de slutligen av
konung Attalos av Pergamon,
anvisades Galatien (se d. o.) och
helleniserades snart. — K:s
tillbakagång och nuv. utbredning. K.
nådde omkr. 200 f. Kr. sin största
utbredning. De skapade aldrig
några större riken utan levde
i smärre stamsamhällen. Då de
även voro benägna för inbördes
split och tillkallande av
främmande hjälp, kommo de att lätt
duka under i kamp mot starkare
och bättre organiserade folk, ss.
romare och germaner. De K., som
besegrades av dessa, uppgingo
snabbt i erövrarfolken. Italien,
Pyreneiska halvön, s. (vallonska)
Belgien, Frankrike och s.v.
Schweiz romaniserades; Tyskland,
n. Schweiz, österrikiska
Alp-länderna och Böhmen germaniserades,
liksom även större delen av
England. I Cornwall kvarlevde
emellertid de keltiska co´rnerna
till 1700-t:s slut, och i Wales
finnes alltjämt en stor keltisk
befolkning, ky´mrerna. Irländarna,
i´rerna, ha trots långvarigt
engelskt herravälde bevarat sin
nationalitet utom i det alltjämt
med Storbritannien förenade
Nord-Irland. I övre Skottland ha
de fordom från Irland utvandrade
gae´lerna bevarat sin egenart,
och på ön Man härska de keltiska
manxmännen. I Bretagne
leva bretonerna, som äro
utvandrade brittiska K. —
Indelning och folktyper. De forna K.
i Orienten kallades av grekerna
gala´ter (därav Galatien, se
ovan), medan romarna kallade
fastlandskelterna i Väst-Europa
och Nord-Italien galler och
deras land Gallien (se d. o.) samt
använde K. mer obestämt om
nordligare folk. De nutida K.
indelas enl. språk i britter,
omfattande kymrer och bretoner,
samt gaeler (goideler) med
irer och manxmän. — De
klassiska författarna skildra de
galliska krigarna som ljusa, med
rödblont hår och blågrå ögon
samt högväxta. Denna äldre
typ framställes i en hel del
grekiska och romerska konstverk,
statyer ss. Den döende gallern
(se ill. till
Bildhuggarkonst sp. 1518), sarkofager med
reliefbilder, den mest bekanta
från Santa Ammendola i
Syd-Italien. Typen har till stor del
gått förlorad genom
rasblandningar och torde renast ha bevarats
hos gaelerna. Bland irerna finnas
två typer: en rödblond, högvuxen
och en mörkare och mer småvuxen.
Bland bretonerna förhärskar den
ljusare typen. Arkeologiskt
tillskriver man K. de båda stora
järnålderskulturerna Hallstatt-
och La-Tènekulturerna (se
Järnåldern). Bevarade fynd visa, att
de voro skickliga
konsthantverkare. Gallerna voro även driftiga
köpmän och förmedlade handeln
mellan romare och germaner.
Innan K. kuvades av andra folk,
har ett aristokratiskt
släktsamhälle hos dem för härskat (jfr betr.
gallerna Frankrike sp. 497).
Det kvarlever ännu i den
brittiska klanen (se d. o.). — Om den
keltiska religionen vet man
ytterst litet. Hos de galliska och
brittiska K. behärskades kulten
av ett prästerskap, druider
(se d. o.). Heliga lundar voro
särskilt ekskogar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
