Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
795
Kina
796
Djurskulptur vid Minggravarna utanför
Peking.
nes sanna natur, vilket sker
genom självkultur, studium av
forntidens vise etc. Den själsliga
förfiningen visar sig även i yttre
dekorum, en i K. städse
understruken synpunkt. Korollariet av
vederbörlig individuell kultur är
det ideala samhället,
karaktäriserat av de ”fem relationerna”:
bandet mellan furste och
undersåte (utmärkt av lojalitet hos
den senare), fader och son (pietet
hos den senare), man och hustru
(lydnad), äldre och yngre
(respekt) och vän och vän
(trofasthet). Den urgamla ankulten
inordnas här naturligt i systemet
ss. sonlig pietet. Hörnstenen i
systemet blir kejsaren. Vad
fadern är inom familjen är den
överordnade gentemot den
underordnade, och den enskildes plikt
är obrottslig lydnad, i sista hand
mot kejsaren. På denna punkt
höjes samhällsläran till religion,
ty kejsaren anses inneha sin
makt, ej av egen kraft utan
ss. Himlens (Guds) representant
på jorden. Himlen är alltings
ledare (överordnad å ena sidan
naturen och dess gudar, å andra
sidan människovärlden) och har
som högsta vägledande instinkt
hos människan nedlagt
samhäl
leligheten, vars iakttagande
därför är lika med religiositet.
Kejsaren är en helig man, som
innehar Himmelens investitur, men
brister han i det moraliska
utövandet av sitt kall, varnas han
först av naturkatastrofer och
avsättes, om han ej bättrar sig,
medelst uppror. Folket kan ställa
samma krav på kejsaren som
denne på folket och har moralisk
rätt att, som Himmelens redskap,
avsätta en förfallen dynasti. För
denna sin samhällelighetsreligion
verkade Konfucius genom en
livslång propaganda bland många
lärjungar samt genom att samla,
sovra och utge de gamla
skrifter, vari han fann uttryck för
denna livssyn; så uppkom Kinas
”bibel”, de heliga skrifterna
(se Kinesisk litteratur).
Konfucius blev snart själv
föremål för dyrkan ss. en helig man
och alla tiders störste vise, och 174
f. Kr. inaugurerades av kejsaren
en formlig Konfuciuskult. I våra
dagar saknar ingen större stad
sitt Konfuciustempel, och offer
frambäras där ej blott till
Konfucius’ ande utan även till hans
främsta lärjungar och
efterföljare, ss. Mencius, Chu-Hi m. fl.
— Medan konfucianismen var en
nordkinesisk företeelse, kom från
Central-Kina en annan reaktion
mot Chou-tidens förfall (se nedan
sp. 799): taoismen. Lao-tsi,
”den gamle filosofen” (Li
Po-yang, arkivarie i Chou och äldre
samtida till Konfucius, uppgives
ha varit född 604 f. Kr.)
efterlämnade Tao-tö-king, Vägens och
dygdens kanon, en dunkel urkund
innehållande en hittills
otillräckligt utforskad filosofi,
centraliserad kring begreppet tao (”vägen”,
principen, förnuftsnormen, ratio
essendi). Ur tao härflyter allt och
skall återvända till tao, och den
Ord, som ej återfinnas under
K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
