Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knutpunkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Knytlingasagan—Knä
972
Knyppling. Daldyna med täljda
enpinnar.
geometriska och ej så mjuka
former, som kunna åstadkommas
med flera knappnålar och
uppstucket mönster. En knyppeldyna
av synnerligen enkel typ
användes i bl. a. Dalarna. Den består
endast av en stor rulle
nedstucken i en låda; pinnarna hänga
rakt ned utan stöd och fattas vid
arbetet underifrån som vid
frans-flätning. — De europeiska
knypplade spetsarna äro i regel
utförda i vitt linne, men metalltråd
och silke förekomma även. I
Orienten och de slaviska länderna
är kulört silke vanligt för denna
teknik. Huvudorterna för
spets-knyppling äro i Italien och
Flandern. Se vid. Spetsar.
Knytlingasagan, isländsk saga
om Danmarks konungahistoria
från Harald Blåtand till Knut VI.
K. skrevs omkr. 1260 och är i
senare delar rik på jämförelsevis
pålitliga upplysningar.
Knytning användes vid textilt
arbete för olika ändamål.
Knutna fina nät med senare inträdda
mönster är en vanlig spetsteknik,
ofta benämnd filet (se
Nätspets). Knuten frans benämnes
makramé (se d. o.). ”Knuten
matta” (ty. Knüpfteppich) avser
alltid knuten f 1 o s s a (se d. o.).
Knä. Skeppsb. Vanl. trekantig
förbindelse- 1. skarvplåt mellan
två vinkel järn 1. ock krumväxt
timmer, tillpassat som
förbind
ning mellan balkar, som stöta
ihop i nära rät vinkel. — Anat.
K. bildas, där de starkt uppdrivna
ändarna av skenbenet och
lårbenet mötas. I bildandet av K.
ingår även den rörliga
knäskålen, som täcker öppningen mellan
sken- och lårbenen framåt och
sitter infälld i senan för undre
extremiteternas största
sträckmuskel. De nämnda 3 benen bilda
knäleden (jfr E x t r e m i t e
-ter sp. 1333). I K:s benpartier
ingår även vadbenets övre ända,
synlig som en knöl på
utsidan. K:s bendelar äro endast
täckta av senbildningar och
obetydligt fett jämte hud. Bakåt
bilda senorna från böjmusklerna på
lårbenet två vid böjning i
knäleden framspringande veck med en
mellan dem liggande insänkning,
knävecket. I detta förlöpa
stora kärl och nerver. Knäleden
är en gång järnsled (jfr Led) ; vid
stark böjning kan dock skenbenet
vridas något kring sin egen axel.
Benen i knäleden äro förbundna
medelst ledkapsel, senor och
liga-ment. Från kanten av leden
skjuta två halvmånformiga brosk
(meni’sker) in i densamma. En
inklämning av dessa mellan
ledytorna är en ej ovanlig ledskada.
Vanliga äro även skador (ss.
tänj-ning) å kapsel och ligament med
åtföljande utgjutning i leden.
Ur-ledvridning av knäskålen
förekommer, av själva leden däremot
sällan. En mycket vanlig och
relativt ofarlig åkomma är hygro’m
(se d. o.). — Veter. På bakbenen
den del, som har knäskålen samt
leden mellan lår- och skankben till
underlag; på frambenen det parti,
som motsvarar människans
hand-love och har till underlag
små-ben, mot vilka underarmbenet
och ”skenbenet” (i veter, bet., eg.
mellanhandens ben) leda. Fram-
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
