Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Kollargol—Kollegium
1012
dig förlust av medvetandet, ev.
föregången av svindel och
illamående samt vanl. framkallad av
hjärnanemi på grund av
hjärt-svaghet. K. är oftast vid lämplig
behandling — lågt läge av
huvudet, stimulation — hastigt
övergående men kan även omedelbart
övergå i död. — 2. Sammanfall av
utspända organ, t. ex. av lungan
vid luft- 1. vätskeinträde i
lungsäcken.
Kollargol (av grek. ko’Ua,
lim, och lat. arge’ntum, silver),
lösligt kolloidalt silverpreparat
med antiseptisk verkan, användes
till intagning, ingnidning (i
salv-form), injektion (intravenös) och
infusion vid blodförgiftning och
katarrer.
Kollatera’ler (av lat. con,
tillsammans, och la’tus, sida). Med.
Jämsides förlöpande kärl 1. nerver
med gemensam utgångspunkt;
från nervtråd (neurit) vanl.
vinkelrätt utgående sidogren. —
Bot. Se Ledningsvävnad.
— Jur. Sidoarvingar (se Arv).
Kollatio’n (lat. colla’tio,
sam-manskjutning). 1. Eg. festlig
måltid, vid vilken deltagaren betalar
sin andel; fordom aftonmåltid i
de katolska klostren, som
föregicks av en diskussion (collatio)
över andligt ämne; nu i allm.
detsamma som kalas (se d. o.).
— 2. K. 1. k o 11 a t i o n e’ r i n g,
jämförelse mellan två texter.
Kolle’ga (lat. con, med, och
lc’gere, utvälja), ämbetsbroder;
före år 1905 använd titel å lärare
vid lägre allmänt läroverk.
Kollegial,
Kollegia’1-system, se Kollegium.
Kollegia’tkapitel (av lat.
colle’ gium, brödraskap), se D
ömka p i t e 1 sp. 439 f.
Kolle’gium (lat. colle’gium),
eg. församling (urspr. av
romerska prästkorporationer),
korpora
tion. Adj. kollegia’1. — 1.
Ämbetsverk, vars ärenden
slutbehandlas genom överläggning
och röstning vid sammanträde
av alla 1. flera av verkets
ämbetsmän. —
Kollegialsystemet har av gammalt varit
förhärskande i domstolsväsendet.
Under medeltiden utbildades det
särskilt inom kyrkan och
stadsväsendet. I statsförvaltningen
blev det ganska allmänt
genomfört under nya tiden i samband
med utvecklingen av den starka
statsmakten och
enväldestenden-serna i riksstyrelsen, men det har
under nyaste tiden till stor del
ersatts av byråsystemet (se d. o.).
I svensk statsförvaltning
försökte först Gustav I efter tyskt
mönster tillämpa
kollegialsystemet. 1594 yrkade rådet, att
regeringen under Sigismunds
frånvaro i Polen skulle föras
kollegialt, en ordning, som först
till-lämpades under Kristinas
förmyndare. Då lagfästes även
genom R. F. 1634 de under Gustav
II Adolf grundlagda fem
rikskol-legierna, kansli-, kammar-, krigs-,
amiralitetskollegierna samt
hovrätterna. Sedermera därur
av-söndrade ämbetsverk blevo även
merendels K. Det svenska
kollegialsystemet ansågs liksom det
preussiska mönstergillt och
efterbildades i Ryssland av Peter I.
Det gamla aristokratiska kravet,
att konungen skulle regera med
rådet som K., var förverkligat
under frihetstiden, då konungen
i flertalet ärenden hade två
röster och utslagsröst. Numera
till-lämpas kollegialsystemet blott
inom få förvaltande verk
(Kammarkollegium, Statskontoret,
Kommerskollegium m. fl.) och
där endast delvis. Däremot har
det bevarats för 1. utsträckts till
alla dömande myndigheter, betr.
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
