Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kricket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1309
Kricket—Krig
1310
Asien. Allmän i Sverige vid
vattendrag. Ägg 8—12, gulvita.
Flyttfågel. Fridlyst.
Kri’cket, se Bollspel sp. 237 f.
Krieger [kri’-], Andreas, f.
1817, d. 1893, dansk rättslärd och
nationalliberal politiker. Ss. ordf,
i författningsutskottet i den
grundlagstiftande
riksförsamlingen medverkade K. till
juniförfattningen 1849. Han tillhörde
1856—59 Halls och 1870—74
Hol-steins ministärer, var från 1857
led. av riksrådet samt 1863—90
av landstinget. Mer ledande som
lagstiftare än som politiker, var
han på olika poster en
förgrundsfigur i inre reformarbeten.
Krig. Folkr. Ett fientligt
tillstånd mellan två 1. flera makter
för bekämpande av varandra med
vapenmakt. K. indelas i
försvars- och anfallskrig.
Särskilt vid krigsutbrottet är det
förenat med svårigheter att
avgöra vem som är den angripande;
avgivande av krigsförklaring (se
d. o.) kan ej anses utgöra bevis
på att en stat är den anfallande.
—■ Ss. krigförande parter
kunna folkrättsligt endast stater
uppträda. Inbördes K. kunna
sålunda i folkrättslig bemärkelse ej
betecknas ss. K. Dock förekomma
här gränsfall. Om de upproriska i
en stat ha i sin besittning ett
visst område av den legitima
regeringens territorium samt
tillsatt en egen regering och föra sin
strid mot den lagliga regeringen
i överensstämmelse med krigets
lagar, kunna de av andra makter
betraktas och erkännas ss.
krigförande part. —• För
krigföringen ha under tidernas lopp
folkrättsliga regler fastställts.
En rättsstridig avvikelse från
dessa berättigar under vissa
förhållanden motståndaren till
utövande av s. k. repressalier
(se d. o.). Alldeles
utomordentliga omständigheter anses
undantagsvis kunna fritaga en
krigförande från iakttagande av
reglerna i fråga (s. k. k r i g s r e s o n).
De viktigaste kodifierade reglerna
för krigföringen till lands
återfinnas i överenskommelserna vid
Haagkonferenserna (se d. o.). I
ett där fastställt Reglemente
angående landkrigets lagar och bruk
finnas sålunda föreskrifter
rörande krigförande egenskap,
krigsfångar, stridsmedel, spioner,
par-lamentärer m. m. Betr, sjökriget
märkas främst
Parisdeklarationen 1856 samt
Londondeklaratio-nen 1909 (se dessa ord). Om
vården av sjuka och sårade se G e
-nèvekonventionen. Jfr även
Krigsförklaring. —
Folk-rättsliga verkningar.
Ett krigsutbrott medför
avbrytande av de diplomatiska
förbindelserna mellan de
krigförande. Ett K. medför uppkomsten
av ett system rättsförhållanden,
bl. a. betr, de neutrala länderna
(se Neutralitet), vilka
omedelbart skola underrättas
om krigstillståndets inträde.
Varje krigförande makt torde
äga formell rätt att från sitt
område utvisa fiendens
därvaran-de undersåtar, även de fredliga
med föreläggande av en viss
termin att lämna landet ävensom
förbjuda fientliga undersåtar
tillträde till området. Däremot torde
det knappast vara folkrättsligt
försvarligt att, ss. skett under
världskriget, med tvång på sitt
område kvarhålla fiendens
undersåtar, militärpliktiga 1. andra
samt internera dem. Vid K.
upphör den fredliga samfärdseln
mellan de krigförande. Förbud
pläga utfärdas för en krigförande
makts undersåte att driva
handel med fienden. Under
världs
ord, som ej Sterfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
