Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1343
Kristall
1344
Fig. 18. Debye-diagram i den ställning
filmen intar under exponeringen.
bildningen kunna ingå flera
individ (polysyntetiska
tvillingar, trillingar, fyrlingar). —
Kristallfysik. K:s spec. v.,
kohesion, elasticitet o. a. fysiska
egenskaper ha varit föremål för
utförliga undersökningar; de
gjorda rönen, särskilt beträffande
hårdhet, klyvbarhet och spec. v.,
äro av största värde även för den
praktiska mineralbestämningen.
Största betydelsen har dock
kristalloptiken. Alla K.
(utom de som tillhöra reguljära
systemet) äro optiskt anisotropa
och dubbelbrytande. I en 1. två
riktningar, optiska axlar, visa K.
ingen dubbelbrytning, och de
uppdelas på grund härav i optiskt
enaxliga (tetragonala,
hexagona-la och trigonala) samt optiskt
tvåaxliga (rombiska, monoklina
och triklina). Kristallrön t
-genografi. En röntgenstråle,
som träffar en kristallyta 1. ett
struktur-(atom-)plan inom
kristallen under en viss (glans-)
vinkel, q, reflekteras enl.
relationen n 2 — 2d • sin y (2 strålens
våglängd, d gitterkonstanten,
d. v. s. avståndet mellan två på
varandra följande, sinsemellan
parallella atomplan, mot vilka
avböjningen ägt rum; se fig. 15).
Den avböjda strålen följer med
hänsyn till sin riktning de
vanliga lagarna för det synliga
ljusets reflexion, men då dess
uppkomst ej kan tillskrivas vare sig
en brytning 1. reflexion i vanlig
bemärkelse, betecknas den som en
i K. alstrad sekundärstråle. Är
den infallande primärstrålen av
enhetlig våglängd
(monokroma-tisk), bildas sekundärstrålen i en
viss serie atomplan endast vid en
bestämd glansvinkel, i en annan
serie atomplan endast vid en
annan glansvinkel. Hos
sekundärstrålar, alstrade i två på
varandra följande atomplan (g2—g3
i fig. 15), är vägskillnaden (DC)
lika med n 2 (n = 1, 2, 3 etc.).
Sinusvärdena för glansvinklarna
hos strålar av l:a, 2:a och 3:e
ordningen (n = 1, 2, 3 ...)
förhålla sig till varandra som
1:2:3: ... och det är därför
möjligt att bestämma n. Om 2 är
bekant och glansvinkeln, q,
upp-mätes, kan således
gitterkonstanten, d, beräknas. Om enl. denna
metod, Braggmetoden,
gitterkonstanten beräknas för flera olika
riktningar, kan man konstruera
strukturen, och genom
iakttagande av de olika atomplanens
förmåga att alstra sekundärstrålar
kan man sluta sig till de i K.
ingående, ev. olikartade atomernas
fördelning på strukturplanen och
även bestämma deras inbördes
läge. Hos stensalt är d (100),
d. v. s. avståndet mellan de
atomplan, som äro parallella med
kubytorna, = 2814 XE (1 XE, en
x-enhet, = 10“11 cm.). Hos
samma K. är d (110) = 1990 XE och
d (111) = 1625 XE. Sekundär
-strålealstringen sker normalt i
plan parallella med kubytorna
(100) och rombdodekaederytorna
(110), men alstrad i
oktaederpla-nen (111) visar den störningar.
De båda förstnämnda planen få
därför antagas vara likartade
hela serien igenom och således
alla innehålla såväl
natriumsom kloratomer. Oktaederplanen
måste däremot vara av skilda
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
