Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristallalkohol - Kristallglas - Kristallhimlen - Kristallinsk - Kristallinska skiffrar - Kristallkemi - Kristallografi - Kristalloider - Kristalloptik - Kristallvatten - Kristberg - Kristdala - Kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1347
Kristallglas—Kristendomen
1348
s t a 11 f y s i k, se Kristall
sp. 1343 ff.
Kristallglas, blyglas, nyttjat
till lyxföremål.
Kristallhimlen, i den
medeltida världsåskådningen den
nionde ocli yttersta av de rörliga
him-melssfärerna, närmast Empyreum.
Kristalli’nisk, se Kristall
sp. 1334.
Kristalliniska skiffrar,
skiff-riga, av kristallkorn och
kristallfjäll bestående bergarter, som
uppkommit av förut befintliga
bergarter, såväl magmabergarter
som sedimentära (se
Metamorfos. Geol.).
Kristallkemi, sp Kristall
sp. 1345 ff.
Kristallografi’ (av kristall
och grek. gra’fein, skriva),
vetenskapen om kristallerna. I slutet
på 1600-t. gjordes de första
vetenskapliga undersökningarna
på kristaller. S t e n o påvisade
(1669) kantvinklarnas konstans
hos bergkristall, E r a s m u s
Bartolinus beskrev (1670)
islandsspatens genomgångar och
dubbelbrytningen och H u y g e n s
utredde (1690) lagen för
kristallernas dubbelbrytning. De gjorda
rönen blevo dock obeaktade i
nästan ett helt sekel. Med deras
förnyade framläggande i slutet
av 1700-t. väcktes intresset för K.
till nytt liv och K. utvecklades
till en självständig vetenskap, i
regel dock ansluten till
mineralogin. R o m é de 1’Isle utgav
(från 1772) en serie
betydelsefulla kristallografiska
avhandlingar, i vilka även resultaten
av en mängd kristallmätningar,
utförda med den vid denna
tidpunkt konstruerade
kontaktgonio-metern, framlades. T o r b e r n
Bergman visade (1780), att
de enkla såväl som de mera
komplicerade formerna hos en K.
kunna uppbyggas av ensartade
smådelar. Främst bör dock
nämnas Haüy, vilken 1784 påvisade
lagen om de rationella indices,
exemplifierade olika enkla
kristallografiska grundtyper och
framhöll den yttre formens
av-hängighet av den regelbundna
inre byggnaden, varefter följde
en storslagen utveckling av den
geometriska K. Sedan M i t
-scherlich 1819 påvisat
iso-morfin, vunno även kristallkemin
och kristallfysiken alltmera
beaktande. Mot slutet av 1800-t. blir
dock K. något undanträngd och
ofta betraktad som en
hjälpveten-skap till mineralogi, kemi och
fysik. Genom L a u e s upptäckt
(1912) av röntgenstrålarnas
reflexion i ett kristallgitter och
B r a g g s påvisande av lagen för
densamma öppnades emellertid
ett nytt fält för kristallografisk
forskning, för denna vetenskap
betydelsefullare än något annat.
Kristalloi’der, av Graham
införd beteckning för lösta ämnen,
som diffundera genom
halvgenom-trängliga membraner (jfr
Kollo i d e r).
Kristalloptik, se Kristall.
Kristallvatten, vatten, som i
konstant mängd förekommer
kemiskt bundet i vissa
kristalliserande ämnens molekyler och som
åter avges vid ämnenas
upphettning. På samma sätt kunna
ämnen, som kristallisera ur
alkohol 1. bensol, vid kristallisationen
binda molekylära mängder av
lösningsmedlet
(kristallalkohol, kristallbensol).
Kristberg, socken i östergötl.
1., pastorat i Linköpings stift.
2,325 inv.
Kristdala, socken i Kalmar L,
pastorat i Linköp. stift. 2,935 inv.
Kristendomen, historiens
förnämsta monoteistiska religion,
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
