Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkostaten - Kyrkostämma - Kyrkosångens vänner - Kyrkotagning - Kyrkotionde - Kyrkotonarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Kyrkostämma—Kyrkotonarter
24
tion. Sardiniens nederlag i den av
påven understödda kampen mot
Österrike förorsakade oroligheter
i Rom; republiken utropades 1849
men störtades s. å. med fransk
hjälp, varefter Pius IX styrde
reaktionärt utan
folkrepresentation. Ehuru förbunden med den
italienska nationalismens
beskyddare, Napoleon III, ville han ej offra
K. för Italiens enhet. Han kunde
dock ej hindra, att hela K. utom
Latium (Patrimo’nium Pe’tri)
anslöt sig till enhetsrörelsen 1859
—60. Endast Napoleon III:s
militära stöd fördröjde Italiens
återerövrande av sin huvudstad,
som flera gånger anfölls av
friskaror och efter Napoleons fall
utan nämnvärt motstånd
erövrades av de kungliga trupperna 20
sept. 1870. Påvestolen har hittills
vägrat att erkänna K:s
införliv-ning med Italien. Se vid. de olika
påvarna samt Italien och
R o m.
Kyrkostämma, sammanträde
av en kyrkoförsamlings
röstberättigade medlemmar för utövande
av församlingen ss.
kyrkokommun tillkommande
beslutanderätt. Se vid. Kommun sp. 1052.
Kyrkosångens vänner,
Sällskapet K., K. S. V., en 1892
grundad sammanslutning av redan
förut inom olika stift existerande
föreningar för den kyrkliga
sångens lyftning. K. har bl. a.
arbetat för införande av
liturgiska andaktsstunder
(vesper-gudstjänster etc.) samt för den
rytmiska koralens återupplivande.
Kyrkotagning, förr
kyrkogång, den kyrkliga akt, genom
vilken en kvinna efter skedd
barnsbörd åter mottages i den
kristna församlingen. K. återgår
ytterst på den judiska lagens
föreskrift (3 Mos. 12), att en
barnaföderska skulle anses ss.
oren och först efter en viss tid
infinna sig i templet för att där
frambära ett reningsoffer. Mot
åskådningen om barnaföderskors
orenhet vände sig redan i gammal
tid vissa kyrkolärare, men seden
med K. fortlevde. I Sverige sökte
man vid reformationen omgestalta
den till en kyrklig tacksägelse- och
välsignelsehandling. Nu har den
så gott som helt kommit ur bruk.
Kyrkotionde, den till kyrka
utgående del av tionden, vilken
vid reformationen i Danmark och
Norge i stort lämnades i
kyrkornas orubbade besittning och
därför i de från Danmark och Norge
förvärvade provinserna även
under svenskt välde utgått till
kyrkorna (se Grundskatt).
Genom Kungl. förordn. 14 okt. 1898
stadgades, att den i Skåne,
Halland, Blekinge och Bohuslän samt
vissa hemman i Älvsb. 1. (Nödinge
skn) utgående K. skulle fr. o. m.
1900 upphöra att erläggas av de
tiondeskyldiga. Avskrivningen
gällde dock ej den tionde, som
åtföljde patronatsrätt (se d. o.),
såvida ej ersättning enl. särskilda
bestämmelser bereddes patronus.
Denna del av K. har i samband
med genomförande av lagen 3
juni 1921 om upphörande av
patronatsrätt avskrivits fr. o. m.
1 jan. 1922.
Kyrkotonarter kallas de olika
oktavtyper, som under medeltiden
betraktades som särskilda
tonarter. De skilja sig från dur- och
mollskalan samt inbördes genom
halvtonstegens läge. K: s antal var
urspr. åtta,nämligen fyra
autentiska (ursprungliga), defgahc
(do risk), e f g ah c d (f r y
-gisk),fgahcde (1 y d i s k),
gahcdef (mixolydisk)
samt fyra p 1 a g a 1 a (avledda),
vilka började skalan en kvart
under motsvarande autentiska
Ord, som ej återfinnas under K, torde sökas under C och H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
