Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsföreningen för folknykterhet utan förbud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Landskapslagar
196
gen till ett enat Sverige. Bandet
mellan L. utgjordes till långt in
i medeltiden blott av
konunga-dömets och den kristna kyrkans
institutioner. I det inre, framför
allt i rättsligt avseende, levde
varje L. sitt eget liv efter sin
särskilda landskapslag (se d. o.).
Även efter den allmänna
landslagens införande förblev L. i
huvudsak den judiciella enheten,
lagsagan, och
landskapsting e 11. landstinget
övergick i lagmanstinget 1.
lagmans-rätten. I administrationen
sönder-brötos L. genom länsindelningen
(se Län). L. fortforo att utöva
politisk verksamhet, under
medeltiden vid konungaval och till pä
1600-t. vid de 1 andskap
smöten, som regeringen
sammankallade för att förhandla om
gärder och nya inrättningar.
Härvid uppkommo väsentliga
olikheter L. emellan, framför allt i
skatte- och försvarsväsen. Numera
äro dylika skiljaktigheter till
största delen utplånade. — L.
benämnas vid Uppsala univ.
na-tionsföreningarnas sammankomster (se Studentförening).
Landskapslagar, lagar
gällande för ett landskap,
stamområde 1. annat primitivt germanskt
samhälle. I äldsta tid var
Sverige snarare ett statsförbund
mellan landskap (se d. o.) än ett
rike. Den i de allmänna
grunderna för alla germaner
gemensamma rättsåskådning (se
Germansk rätt), som är bekant
från Tacitus (c:a 100 e. Kr.) 1.
från de langobardiska lagarna
(c:a 600 e. Kr.), kunde sålunda i
detalj utveckla olika
rättssedvän-jor i olika landskap. Med
kristendomens införande kommo nya
rättsåskådningar in. Kyrkans
”kanoniska”, från Bom och
Israel härstammande
åskådning
ar lyckades delvis göra sig
gällande, t. ex. i avseende på
bevisningen, på familjerätten m. m.
Det förut ganska enkla
rättssystemet kom att få karaktären av
kompromiss. Det blev
inkonse-kvent och svårt att hålla i
minnet. En skriftlig uppteckning
blev behövlig. De äldsta
uppteckningarna äro gjorda som
minneshjälp, ”rättsböcker”, icke
av lagstiftaren fastställda
”lagböcker”. De indelades i regel
i underavdelningar, kallade
balkar (se d. o.). Den äldsta
rätts-boken från det egentliga Sverige
är Äldre Västgötalagen,
upptecknad under ledning av
folkungen Eskil, som omkr. 1220
var lagman i Västergötland, vari
Dalsland då ingick. Den är
ganska ofullständig och
osystematisk, vadan en nyare redaktion,
Yngre Västgötalagen,
omkr. 1300 kom till stånd;
denna inrymde både äldre,
tidigare uteglömda rättsregler och
senare antagna lagbud. På
liknande sätt tillkom vid 1200-t:s
slut östgötalagen, som är
betydligt överlägsen genom sin
fullständighet och sin
systematiska anordning. På det forna
danska området upptecknades
redan före 1200 en L., som fått
namnet Skånelagen och som
gällde utom i Skåne även i
Halland och Blekinge. Av denna
finns icke blott en forndansk text
utan även en värdefull latinsk
översättning, som är utarbetad av
ärkebiskop Anders Sunesön av
Hvideätten. I Småland gällde
egendomliga förhållanden.
Namnet betyder ”de små landen”,
och landskapsområdet utgjorde
ett antal smärre, urspr.
självständiga rättsområden. Vid den
historiska tidens början hade en
del härad i n. samt hela
kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
