Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantgreve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Lantgreve—Lantmannapartiet
234
år sammanslaget med
sjöförsvarsdepartementet till
försvarsdepartementet (se d. o.).
Lantgreve (ty. Landgraf),
härskaren över ett
lantgrev-s k a p, en riksomedelbar
statsform i det forna Tysk-romerska
riket. Dess sista lantgrevskap var
Hessen-Homburg. Jfr Greve.
Lanthushållning, se
Lantbruk.
Lanthushållningsskola,
Lanthus hållsskol a, se
L an tbruksunder visning.
v. Lantingshausen, Jakob
Albrekt, f. 1699, d. 1769, frih.,
general, framträdde som
hattpolitiker 1746, var 1758—61
överbefälhavare i Pommerska kriget (se
Sjuårigakriget) och därpå
överståthållare i Sthlm.
Lantmannaförbund. Genom
sammanslutning av flera
agrarföreningar (jfr Agrarer)
bildades 1895 Sveriges
agrarförbund i syfte att främja
jordbrukets intressen och spec.
verka för tullskydd för
jordbruksprodukter. Pörbundet antog 1903
namnet Sveriges L. och
upplöstes 1913.
Lantmannaförening,
Lantmannaklubb, se L a n t
-bruksklubb.
Lantmanna- och
borgarpar-tiet, se
Lantmannapartiet.
Lantmannapartiet, en 1867
främst av Erik Ersson i Vallsta,
Karl Ifvarsson och Jan
Andersson i Jönvik åvägabragt
sammanslutning inom A. K.,
huvudsaki. avsedd att tillvarata
småböndernas intressen. Till en
början var L. intet exklusivt
klassparti. Dit hörde bl. a. även
bruksägaren K. G. Indebetou (f. 1801,
d. 1893), greve Arvid Posse och
Emil Key. Under ledning av ett
genom sluten omröstning valt
niomannaråd segrade L. redan
1868 vid utskottsvalen. Partiets
urspr. konservativa prägel fick
snart vika för liberala inflytelser,
herremännen började utgallras
till förmån för hemmansägarna,
och från 1870-t:s mitt fick
bondeelementet starkare
övervikt under ledning av S.
Nilsson i österslöv, S. Nilsson i
Everöd, Ola Andersson i Nordanå,
A. P. Danielson, C. A. Larsson i
Maspelösa, Liss Olof Larsson och
Nils Larson i Tullus. Under strid
med F. K:s byråkratiska element
yrkade L. på sparsamhet med
utgifterna och förenkling i
förvaltningen samt på utvidgning av den
kommunala rösträtten på
landsbygden. Så småningom
förordade L. även en utvidgning av
rösträtten till A. K., varom flera
beslut fattades i A. K. (dock fällda
i F. K.). L. omhuldade
folkbildningen (särskilt folkhögskolorna),
upptog kravet på folkskolan ss.
bottenskola och fordrade en
läro-verksreform med inskränkt
latinundervisning och ökad
medborgerlig och fosterländsk bildning.
Partiets strävan för en jämnare
skattefördelning (särskilt
grundskatternas avskrivande) blev
genom kompromissen (se d. o.) 1873
sammankopplad med frågan om en
försvarsreform. Sedan ett av L.
1878 framlagt förslag fallit, lades
på 1880-t. av partiets mindre
för-svarsvänliga grupp under K.
Ifvarsson svåra hinder i vägen för
en lösning av försvarsfrågan.
Först 1892, sedan ett preliminärt
resultat nåtts 1885. löstes denna
i samband med beslut om
grundskatternas samt rustnings- nch
roteringsbesvärens avskrivande
(jfr Grundskatt sp. 17).
Då var L. sprängt. Vid
tullvän-nernas seger 1888 hade partiets
tullvänliga medlemmar med A. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
