Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Latinska språket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291 Latinska språket 292
turelit avseende. I de germanska
språken ha på olika tider en
massa latinska ord upptagits. De
äldsta synas Ka inkommit under
de första årh. e. Kr., t. ex.
cella’-rium, källare, ci’sta, kista,
mo-ne’ta, mynt, mu’rus, mur, pi’lum,
pil, pi’rum, päron, po’ndo, pund,
te’gula, tegel. Med kristendomen
inkommo nya ord: kors, mässa,
predika, prost o. a. samt
åtskilliga ord, som av romarna förut
lånats från grekerna, ss. munk,
präst, orgel. Sedan ha alltjämt
nya lån upptagits på litterär väg:
professor, docent, doktor, rektor,
student m. fl. Även de romanska
språken ha under tidernas lopp
lånat från latinet, varigenom
samma latinska ord kan
förekomma i tvä former, t. ex. fr.
for ge och fabrique ur lat. fa’brica,
verkstad, det förra den folkliga,
ljudlagsenligt utvecklade formen
av latinska ordet, det senare ett
upptagande på nytt ur det ”döda”
latinet. — Latinet under
medeltiden och nyare
tiden. Den romerska
litteraturen upphörde (se ovan), men
därmed dog icke latinet. Talspråket
blev småningom romanskt
tungomål. Men även skriftspråket levde
kvar, och det lever än, om ock ett
artificiellt liv. Under hela
medeltiden skrevs och talades latin.
Före renässansen rörde man sig
med latinet mera fritt, originellt
och ogenerat, visserl. också mera
felaktigt och barbariskt, efter
renässansen under ängsligt
akt-givaride på klassiska mönster,
framför allt Cicero. Men just
kravet på en återgång till det
klassiska språkbruket gav det
dödsstöten. Från den tiden kan latinet
sägas vara ett dött språk. —
Under den nyare tiden gjorde sig de
nationella språken alltmera
gällande, men latinet fortfor att
an
vändas på vissa områden. Länge
var det i bruk på politikens och
diplomatins fält, tills det omkr.
1700 där undanträngdes av
franskan. Inom den lärda och
vetenskapliga världen, där latinet var
allenahärskande till 1800-t:s
början, har det nu blivit inskränkt
huvudsaki. till den klassiska
filo-login, och även där är dess
användning som språkligt
uttrycksmedel begränsad. Dock intar det
alltjämt hos de flesta kulturfolk
en framstående plats som
undervisningsämne i högre skolor och
vid universiteten. I Sverige var
L. obligatoriskt ämne i
studentexamen, intill dess oppositionen
mot ”latinherraväldet” ledde till
delningen i latin- och reallinjer
(definitiv 1859). Betr,
universitetsstudier fordras nu
latinkunskap blott för humaniora, juridik
och teologi. Ännu är latinet den
katolska kyrkans språk. — Den
latinska skriften, som nu
användes i de flesta civiliserade
länder, är ett lån från grekerna.
Dessa åter ha fått sitt alfabet av
västsemiterna. — Latinska
alfabetet hade 21 bokstäver, A B C D
EFGHIKLMNOPQRST
V X. Till dessa lades under l:a
årh. f. Kr. Y och Z, vilka då
upp-togos ur grekiska normalalfabetet
(se Grekiska språket sp.
1494) vid skrivning av grekiska
låneord. Bokstaven C betecknade
urspr. både k- och g-ljud. C =
g ha vi ovan påträffat i
Due’nos-inskriftens ui’rco = vi’rgo, och i
två förkortningar av förnamn
kvarstod det allt framgent: G —
Ga’ius, Cn. = Gnae’us. Genom en
lätt ändring av C skaffade man
sig senare ett särskilt tecken för
gr-ljudet: G. Det nya tecknet
insattes omkr. 240 f. Kr. på 7:e
platsen i alfabetet, vilken förut
innehafts av Z, som betecknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
