Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
v. Linné
578
Linnés Hammarby.
Öland och Gotland, Västergötland
och Bohuslän samt till Skåne,
vilka han skildrade i livfulla
reseskildringar, rika på skarpsynta
botaniska, zoologiska, geologiska
och kulturhistoriska iakttagelser
samt präglade av lyriskt sinnelag
och en för tiden ovanligt realistisk
framställningskonst, genom vilken
L. framstår ss. en av 17OO-t:s
mest betydande svenska
prosaförfattare. I Uppsala utvecklade L.
botaniska trädgården till en av
Europas främsta (jfr
Botanisk trädgård). — L.
visade i sitt klassifikatoriska
arbete en genial blick och hade en
ovanlig iakttagelseförmåga.
Genom sina systematiska arbeten
bragte han reda inom
naturhistorien och lade därmed grund för
vidare utveckling. Växtriket
indelade han enl. sexualsystemet
men framhöll, att detta
artificiella system blott vore att anse
som provisoriskt. Själv lade han
också grunden till ett naturligt
växtsystem genom att urskilja ett
antal naturliga familjer (av L.
betecknade som ordningar). Han
preciserade även släkt- och
artbegreppen (de linneanska
arterna bilda ännu systematikens
grundval), uppfann den binära
nomenklaturen (jfr
Systematik) och beskrev mängder av nya
arter med en ny, exakt
terminologi. I Flo’ra sue’cica (1745) och
Fqu’na sue’cica (1746) lämnade
han den första bearbetningen av
Sveriges växt- och djurvärld. I
talrika arbeten meddelade han
viktiga biologiska iakttagelser, ss.
över växternas
sexualförhållan-den, fröspridning, blommornas
honungskörtlar m. m. L:s
verksamhet inom mineralogin och
geologin blev av mindre betydelse,
och hans system för stenriket
innebar intet framsteg. L: s
naturuppfattning präglades av
gammaldags religiositet. Sin
livsfilosofi framlade han i Ne’mesis
di-vi’na (utg. 1923), vilken
utmynnar i en åskådning om en
rättfärdig Nemesis, som redan i detta
livet bringar vedergällning. L.
blev vida berömd som lärare
och samlade kring sig en talrik
skara elever, ss. E. Acharius, P.
Bergius, P. Forsskål, F.
Hassel-quist, P. Kalm, P. Löfling, D.
Solander, I. Sparrman, K.
Thun-berg m. fl. svenskar jämte
åtskilliga utlänningar (bl. a. dansken
J. Fabricius). Många av
lärjungarna utsändes av L. på
vidsträckta forskningsresor till olika
19. — L e x. VII. Tr. 11. 11. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
