Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lits och Rödöns tingslag - Litt. - Littera scripta manet - Litterat - Litteratur - Litteratur-Bladet - Litteraturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
Litt.—Litteraturhistoria
620
ås, Föllinge, Laxsjö och Hotagen
i Jämtl. L
Litt., förk. för lat. Wttera,
bokstav (plur. Wtterae, vetenskaper,
litteratur).
Li’ttera scri’pta ma’net, lat.,
”den skrivna bokstaven förbliver”,
d. v. s. ett skrivet ord kan ej så
lätt bortförklaras.
Littera’t (av lat. Wttera, se
Litt.), som idkat bokliga
studier, akademiskt bildad; som
sysslar med litteratur 1.
skrift-ställeri.
Litteratu’r (lat. lit eratu’ra),
eg. alfabet, skrift; i vidare
betydelse är L. sammanfattningen av
alla skriftliga vittnesbörd om
andlig odling. L. kan indelas
efter olika grunder: nationalitet
(fransk, tysk etc. L.), tid (antik,
modern L.), art (vetenskaplig,
skönlitterär L.). L. i inskränkt
betydelse 1. skönlitteratur
indelas i prosaisk och poetisk L.,
i dramatik, epik, lyrik etc. Man
skiljer också mellan
världslitteratur, som innebär en
sammanfattning dels av all L.,
dels av det yppersta inom denna
(klassisk L.), och n a t i o n
al-l i 11 e r a t u r, den L. på
inhemskt språk, som ger
representativa uttryck för ett folks kultur.
Litteratur-Bladet, en av E. G.
Geijer 1838—39 utgiven tidskrift.
Litteraturhistoria, den
vetenskapliga behandlingen av
litteraturen i dess historiska
utveckling. L. leder sitt ursprung från
den klassiska filologin och
utgjordes under antiken huvudsaki.
av kommentarer till och notiser
om författarna. Denna
biogra-fiskt-bibliografiska karaktär
utmärker även renässansens arbeten
om de klassiska författarna och
det begynnande studiet av de
moderna folkens litteratur (t. ex.
Dantes talrika kommentatorer).
Under 1600-t. är L. i främsta
rummet lärdomshistoria, men
under följande årh. riktas intresset
alltmer på skönlitteraturen, och
ansatser till estetisk värdering
och historisk uppfattning
framträda. Fullt bryter det historiska
betraktelsesättet igenom med
Herde r, som i sin behandling
av folkpoesin hävdar
relativite-ten i skilda folks litterära
uppfattning. Med nyromantiken
behandlas litteraturen framför allt
av tyska forskare (bröderna
Schlegel) ur filosofiskt-estetiska
synpunkter. Dessa fullföljas av
den hegelska skolan, och ända
fram mot 1800-t:s slut studeras
L. vid universiteten som ett
biämne till den spekulativa
estetiken. En brytning med detta
betraktelsesätt framkommer
tidigast hos Sainte-Beuve, som
främst anlägger psykologiska
synpunkter på litteraturen, och
senare hos T a i n e, vilken
företräder en naturvetenskapligt
betonad uppfattning och betraktar
litteraturen som en produkt av
ras och miljö. En komparativ
behandling av en hel epoks
litteratur med hänsynstagande även
till allmänt kulturella faktorer
ger H e 11 n e r i sitt stora verk
om upplysningstidens litteratur.
Med starkare psykologisk och
polemisk betoning har Taines
lärjunge G. Brändes på
liknande sätt skildrat 1800-t:s
litteraturutveckling. I övrigt ha
under senare tid ett flertal olika
riktningar och metoder framträtt
inom L. En filologiskt betonad
riktning företrädes särskilt av
tyska forskare, ss. W. S c h e r e r
och B. M. M e y e r, men har även
gjort sig gällande exempelvis vid
studiet av fransk
medeltidslitteratur, hos G. Paris o. a., mot
vilka nya synpunkter hävdats av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
