Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig, konungar av Frankrike - 8. Ludvig XIV - 9. Ludvig XV - 10. Ludvig XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Ludvig
794
kespolitiska konjunkturer slutade
med bourbonska husets triumf,
men utan vinster för Frankrike,
som däremot utarmats och
försvagats av krigen. — Även på
inrikespolitiken satte L. sin personliga
prägel. Till omkr. 1680 fortgick
ett starkt framåtskridande på alla
områden, men efter Colberts död
1683 begingos ödesdigra misstag.
Statsfinanserna ödelädes icke
blott av krigen utan ock av
slotts-bygget i Versailles (se d. o.)
och det slösande hovlivet där.
Konungamakten isolerades från
folket genom flyttningen från
Paris till Versailles, där L. som
”solkungen” (le roi soleil) omgav
sig med en uteslutande av ett
lysande ceremoniel upptagen
hovadel. Den självständiga adelns
plats i statsförvaltningen intogs i
stället av mer servila lågbördiga.
Mycket fördärvliga voro
förföljelserna mot hugenotterna (se d. o.
sp. 975). Det sista decenniet av
L:s regering präglades av
fruktansvärda nödår och ett jäsande
missnöje. L. satte sin prägel även
på konst och litteratur, som han
starkt befrämjade. Sin gemål
åsidosatte han genom talrika
mä-tressförbindelser (La Vallière,
Montespan), vilka dock avbrötos
genom hans morganatiska
giftermål med madame de Maintenon
(se d. o.). — 9. L. XV, f. 1710,
d. 1774, den föreg:s sonsons son,
blev konung 1715. Till 1723
handhades styrelsen av hertigen av
Orléans ss. regent. Med Fleury ss.
ledande minister (1726—43)
förde L. i början en klok inrikes- och
utrikespolitik. I Polska
tron-följdskriget vann Frankrike
suc-cessionsrätt till Lothringen, men
dess framgångsrika medverkan i
österrikiska tronföljdskriget
brag-te ingen vinst. L., som då börjat
mera aktivt ingripa i riksstyrel-
Ludvig XV. Pastell av M. y. de La Tour.
sen, visade sig vara ett lätt offer
för sidoinflytelser. Genom
åtskilliga mätressförbindelser (de
Pom-padour, Dubarry) förlorade L.
sitt anseende, och styrelsen föll i
händerna på mätressernas
gunstlingar. Slöseriet och det allmänna
förfallet tilltogo. En impopulär
allians med Österrike indrog
Frankrike i Sjuåriga kriget, vari
det förlorade sin militära prestige
och sitt blomstrande
kolonialvälde. Diplomatin var den enda
styrelsegren, som L. verkligen
ledde, delvis bakom
ministrarnas rygg genom ett vitt förgrenat
hemligt beskickningssystem (le
secret du roi). I förening med É.
de Choiseul vann han också vissa
framgångar; bl. a. understödde
han inofficiellt Gustav III:s
revolution 1772. Från 1725 var L.
gift med Maria Leszczyhska, som
han öppet åsidosatte. — 10. L.
XVI, f. 1754, d. 1793, den föreg:s
sonson, besteg tronen 1774. I
motsats till farfadern hade L. rena
seder samt var arbetsam och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
