Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftspalt - Luftspegling - Luftspärr - Luftstreck - Luftstridskrafter - Luftstrupe - Luftströmmar - Luftstängsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Luftspalt—Luftstängsel
828
Luftspalt betecknar dels de i
en magnetisk strömkrets
anordnade luftmellanrummen i en i
övrigt metallisk kretsbana, dels
längsgående luftskikt i
magnet-kretsen, t. ex. de för avkylning
genom luftcirkulation anordnade
mellanrummen i ankarkärnan 1.
magnetpolerna till en elektrisk
maskin. Jfr Luftgap.
Luftspegling, fenomen,
beroende på ljusbrytning och reflexion i
luftlager av olika täthet. Då
marken starkt upphettas, ss. i
sandöknar, bildas varma, optiskt
tunna luftlager nära jorden. I dessa
luftlager brytes ljus från
avlägsna, höga föremål, ss. hus och
palmer, samt från himlen, så att
personer, som befinna sig i de
brutna strålarnas riktning, se en L.,
hägring, ofta ss. en sjö
(himlens spegelbild), omgiven av de
nämnda föremålens spegelbilder.
Ljusbrytningen (se d. o.) sker
först från gränsytornas normal
och, sedan brytningsgränsen
uppnåtts och totalreflexion inträtt,
mot normalen, så att
ljusstrålarna alltså beskriva buktiga linjer.
Hägringar, som avteckna sig
ovanför de verkliga föremålen,
uppstå på liknande sätt, då
luftlagren invid jordytan, t. ex. över
isfält, äro tätare än de övre
luftlagren. Fa’ta mor g a’n a
kallas en i Messinatrakten stundom
observerad L. (uppkallad efter
feen Morgana, en syster till
konung Artur). På grund av L. i
de högre luftlagren kunna
bergstoppar bli egendomligt upplysta
en stund efter solens nedgång.
Detta i Alperna förekommande
fenomen kallas a 1 p g 1 ö d.
Luftspärr, anordning i krig för
att förhindra fientliga
luftfarkoster att passera visst område. L.
kan bestå av luftstängsel (se d.
o.) 1. av projektiler från luft-
värnsartilleri (se d. o.) 1. ock
ombesörjas av egna jagare i
luften (se Flygplan sp. 205).
Luftstreck, populärt uttryck
för klimat.
Luftstridskrafter,
sammanfattande benämning å flyg- och
ballongvapnen (se
Luftvapen) samt luftvärnet, ibland
även militära väderlekstjänsten.
Luftstrupe (lat. trache’a), det
hos människan 10—11 cm. långa
rör, som, sammanfogat med
struphuvudets ringbrosk, leder luften
till och från b r o’n kerna (adj.:
bronkia’1). L. bildas av
baktill öppna, delvis med varandra
sammanväxta broskringar, som
baktill förenas och slutas till ett
rör genom fast bindväv och
muskulatur. Invändigt är L.
klädd av slemhinna med
flimmer-epitel. Omedelbart bakom L.
ligger matstrupen, som vid
ansvällning buktar in L:s bakre,
brosk-fria vägg, varigenom kvävning
kan uppkomma. I höjd med 4:e—
5: e bröstkotan delar sig L.,
bifur-katio’nen, i två grenar,
huvud-b r o n k e r n a, en till vardera
lungan. Här ligger en anhopning
av lymfkörtlar, b r on k i a 1 ■
körtlarna. —
Andnings-Ijudet över L:s större bronker
och förtätad lungvävnad har en
skarpare karaktär,
bronkial-andning, än över normal
lungvävnad. — Jfr Lungor och
Struphuvud.
Luftströmmar, rörelser i
atmosfären. L. äro dels vertikala, som
förekomma särskilt i
kalmregio-nerna (se d. o.), dels horisontala,
vindar (se d. o.). De vertikala L.
ha i jämförelse med de
horisontala mycket ringa hastighet.
Luftstängsel, ett antal
fjättrade ballonger, förenade med linor
1. nät, som uppsändas till viss
höjd, vanl. 600—1,000 m., för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
