Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luther - 1. Martin Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Luther
900
filosofisk lärostol vid därvarande
universitet. L. avlade där även de
två första teologiska graderna, sä
att han, 1509 för en tid
återkommen till Erfurt, nu fick föreläsa
i teologi. Härunder fördjupade
han sig i Augustinus, vilkens
tan-kar om synden och nåden, jämte
hans personligt stämda mystik,
utövade ett mäktigt inflytande på
L. Vintern 1510—11 företog L. i
sin ordens angelägenheter en resa
till Rom, där han lärde känna
världsligheten och förfallet inom
kyrkans högsta kretsar. Han
flyttade f. å. åter till Wittenberg, där
han (1512) blev v. Staupitz’
efterträdare ss. professor i
bibeltolkning, en befattning, som han
bibehöll intill sin död. Under
sysslande med Paulus kom L. här till
klarhet över evangeliet om
rätt-färdiggörelsen genom tron, ej
genom lagens gärningar, och fann så
det djupaste svaret på sina egna
frågor och tillika grundvalen för
sin kommande gärning. Ss. den
egentliga begynnelsen till
reformationen har man räknat hans
uppträdande mot avlatshandeln (jfr
Tetzel), då han 1517 aftonen
före Allhelgonadagen på dörren
till slottskyrkan i staden anslog
sina till disputation om avlaten
inbjudande 95 teser. L. åsyftade
härmed icke någon brytning med
kyrkan utan uppträdde blott mot
ett otillbörligt och enl. hans tanke
säkerligen ej av påven gillat
missbruk inom kyrkan. Dock skönjes
i teserna tillika klart det nya
draget av personligt innerlig och
självständig fromhet, som
konsekvent genomfört skulle kasta den
katolska läran och
kyrkoinstitu-tionen över ända, och den
disciplinära aktion, resp, kättarprocess,
som kyrkans myndigheter
igångsatte mot honom, förde honom
steg för steg till en allt klarare
insikt i det kyrkliga läget. Roms
ingripande, redan från början
syftande till L:s snabba
oskadliggörande, blev tack vare kurfursten
Fredrik den vises av Sachsen
energiska partitagande för L.,
understött av den politiska
utvecklingen i Tyskland, gång efter
annan parerat. För utformandet
av L:s egen åskådning hade
särskilt disputationen i Leipzig
(1519) med den stridbare prof.
Joh. Eck (se d. o.) stor betydelse.
Under förberedelserna till denna
disputation blev det fullt klart
för L., att påvedömet var en blott
mänsklig institution, vilken med
orätt gjorde anspråk på
gudomligt ursprung, och vid själva
disputationen drevs han av Eck,
som påvisade släktskapen med
Wycliffes och Hus’ läror, till att
hävda, att även kyrkomötena
kunde ta miste och att Bibeln
allena borde gälla ss. rättesnöre
för den kristnes tro och liv.
Därmed framstod han fullt klart
ss. kättare. Medan nya
förhandlingar om bästa sättet att fälla
honom pågingo, publicerade L.
under 1520 bl. a. tre skrifter,
vilka betecknats ss. hans
reformatoriska huvudskrifter, nämligen
An den christlichen Adel
deut-scher Nation von des christlichen
Standes Besserung (Till
Tysklands kristna adel om
kristenhetens reformation), där han i
patriotiska ordalag manade adeln
att verka för Tysklands frigörelse
från kurians rofferi och avvisade
kyrkans krav på världslig makt,
den latinska De captivita’te
Babylo’nica eccle’siae
praelu’-dium (Ett förspel om kyrkans
babyloniska fångenskap), i
vilken han angrep den katolska
sakramentsläran, samt
uppbyg-gelseskriften Von der Freiheit
eines Christenmenschen (Om en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
