Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Läkeblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959 Länd—Länga 960
vars inkomster emellertid ej
betraktades som avbetalning, och
tj ä n s t e 1ä n, vars innehavare
ej var redovisningsskyldig men
med pansrade ryttare skulle göra
krigstjänst hos konungen. L,
kunde även innehas av biskopar
i deras egenskap av riksråd
(biskopslän). Länsindelningen
sprängde den gamla
landskapsin-delningen, och en mängd mindre
förvaltningscentra uppstodo.
Tidvis t. ex. under Margareta och
Erik av Pommern förvandlades de
flesta L. till fataburslän, men
under unionstiden ökades
tjänste-och pantelänen. Innehavarna
ålades att ställa s 1 o 11 s 1 o v en på
(d. v. s. efter regentens död
tillhandahålla slott och L. till) en
viss medlem av regentens släkt 1.
till rådet. L. voro ej ärftliga och
kunde endast bortförlänas för
regentens livstid. Gustav Vasa
företog genomgripande förändringar,
i det han tillsatte merendels
lågbördiga fogdar. Såväl dessa som
innehavarna av slottslänen blevo
då redovisningsskyldiga och
ålades att göra en fastställd
rust-tjänst. Slottslänen fingo
härigenom alltmera karaktär av
förvalt-ningsdistrikt. Ett kortvarigt
försök att skapa en verklig
mellan-instans mellan fogdarna och
regeringen var upprättandet av ett
ståthållardöme i Västergötland
1540. Under Erik XIV:s och
Johan III:s regeringar började
större områden läggas under
ståthållare. Vasakonungarna utdelade
också hertigdömen samt grev- och
friherreskap. R. F. 1634 fastslog
en konsekvent länsindelning,
byggd på principen av L. ss.
mel-laninstans mellan kronan och
fogdarna. Länsinnehavaren, sedan
1500-t :s mitt kallad
landshövding, blev ansvarig för
fogdeförvaltningen inom sitt L.
och berövades all militär
myndighet. Även de 1658 från Danmark
erövrade landskapen uppdelades i
L., och senare upprättades flera
nya L., särskilt i Norrland, som
till 1762 utgjorde ett enda L.
Länsindelningen har fortbestått i
Finland efter 1809.
Länd (lat. lu’mbus). Anat.
Bakre och sidopartierna av
området mellan bröstkorg och
bäcken. I allmänt språkbruk endast
ryggpartiet av L.; sidopartierna
bruka kallas veka livet. —
Veter. L., ryggens bakre del (med
ländkotorna som underlag),
sträcker sig från sista revbensparet till
korset. Kort, bred, muskulös L.
stärker ryggen och ger sluten
1. tät kroppsbyggnad. Lång L.
gör kroppsbyggnaden illa s 1 u
-t e n, ö p p e n 1. g 1 e s; är L.
samtidigt smal och muskelfattig,
kallas den instucken, varg - 1.
r ä v 1 ä.n d, vilket anger svaghet
i ryggen. Uppåtböjd L. kallas
k a r p 1 än d (■ r y g g), om
ryggraden är böjd uppåt, å s n e
-länd (-rygg), om
konturavvikelsen orsakas av ovanligt höga
taggutskott på ländkotorna.
Karp-rygg uppkommer vanl. genom för
tidig användning i ansträngande
arbete samt medför stelhet och
svårighet att ”samla sig på
bakbenen”. Åsnerygg är vanlig hos
vissa hästraser men är blott ett
skönhetsfel och anger stark rygg.
Lä’ndler, ty., långsam
österrikisk vals (Ober-österreich),
även upptagen i konstmusiken
(Beethoven, Schubert m. fl.).
Länegränsesynerätt, domstol,
som jämlikt bestämmelse i 14 kap.
5 § J. B. tillsättes av K. M:t för
att döma i uppkommen tvist om
gränsen mellan län.
Länga, kätting 1. stropp för
lyftande av last vid
ombordtag-ning 1. lossning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
