Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnetisk malmletning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057 Magnetisk malmletning—Magnetiskt fält 1058
i ett magnetiskt fält upplagrade
energin.
Magnetisk malmletning, den
för svenska förhållanden
viktigaste malmletningsmetoden,
användes vid uppsökande och
undersökning av fyndigheter med
hu-vudsakl. magnetit och magnetkis
men även blodstensmalm, emedan
denna vanl. är magnetitförande.
Vid M. undersökas de
magnetiska fält, som omge dessa
fyndigheter. Det äldsta instrumentet,
berg- 1. gruv k ompassen
(uppfinningen tillskriven Dan.
Tilas), består av en i såväl
horisontal- som vertikalplanet fritt
rörlig magnetnål, vars sydända
är så mycket tyngre än
nordändan, att jordmagnetismens
vertikalintensitet kompenseras. Nålen
ger största utslaget, där
malm-och jordmagnetismens
horisontal-komposanter upphäva varandra,
d. v. s. strax n. om malmens
utgående i dagen. För uppmätning
av den malm-magnetiska
fältstyrkan användas andra instrument.
Malmmagnetismens
vertikalintensitet uppmätes vanl. med T i
-bergs inklinationsvåg,
bestående av en för
jordmagnetismens vertikalintensitet
kompenserad magnetnål, upphängd i en
horisontal axel på så sätt, att
nålen svänger i ett mot
kraftlinje-riktningen vinkelrätt
vertikal-plan. Vertikalintensiteten är
proportionell mot tangenten för
vinkeln mellan nålen och
horisontalplanet samt är störst ovanför
malmens utgående i dagen.
Malmmagnetismens horisontalintensitet uppmätes vanl. med T h a
-léns magnetometer (se
Magnetometer).
Instrumentet användes spec. vid
undersökning av det magnetiska fältet
under jord, emedan man av
horisontalintensitetens styrka och kraft-
34. — I. e x. VII. Tr. 7. 12. 25.
linjernas riktning kan sluta sig
till den plats, där en eftersökt
malm bör finnas. — De
magnetiska kartorna ge god ledning vid
bedömandet av en fyndighets
strykning och utsträckning, men
den magnetiska intensiteten säger
intet om malmens metallhalt.
Magnetisk storm, se J o r d
-magnetism sp. 191.
Magnetisk sömn, se H y p n o s
och M e s m e r.
Magnetisk teodoli’t
magnetometer för mätning av deklination,
horisontalintensitet m. m., där
nålens ställning avläses med hjälp
av en vid nålen fäst spegel och en
kikare, vridbar kring en axel i
förlängningen av nålens
upphäng-ningstråd. En astronomisk kikare
medger bestämning av
instrumentets orientering i förhållande till
geografiska meridianen.
Magnetiskt flöde genom en
given yta är totala antalet
induk-tionslinjer, som gå genom ytan.
M. mätes i maxwell.
Magnetiskt fält 1-
magnetfält, område, inom vilket
magnetiska krafter äro verksamma. Om
en magnet övertäckes med ett
papper och detta beströs med
järnfil-spån, ordna sig kornen vid lätt
skakning av papperet i linjer, som
ange den riktning, i vilken en
fritt vridbar magnet inställer sig,
och som kallas magnetiska
kraftlinjer. De delar av
mag-neten, där järnfilspånen
huvudsaki. samla sig, kallas
magnetpoler. En rörlig magnet, som
påverkas av det jordmagnetiska
fältet, vänder nordpolen mot
n., sydpolen mot s. En
magnetisk nordpol, som tänkes fritt
rörlig i ett M., rör sig längs
kraftlinjerna i riktning från
nord- till sydpol. Man säger
därför, att kraftlinjerna gå från
nord- till sydpol. En pols magne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
