Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidsfilosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1423
Medeltidsfilosofi
1424
tikens män en trons tjänarinna
(anciTla fi’dei). BL a. har Anselm
utformat det on t o 1 o gi sk a
gudsbeviset (se d. o.). I sin av
Augustinus förmedlade platonism
hävdar Anselm, att universaTia,
d. v. s. våra allmänna begrepp (se
d. o.) ha sin motsvarighet i vissa
”tanketing”, som äro verkligheter
1. ”realiteter” ej blott i samma
grad som de sinnliga tingen,
utan i långt högre grad liksom
Platons ”idéer” (jfr Idealism).
Gentemot denna Anselms realism
1. universalism hävdade hans
samtida R o s c e 11 i’ n u s a v C o m
-p i è g n e en s. k. nominalism,
enl. vilken våra allmänna begrepp
ss. människa, häst, hund, etc.
blott äro gemensamma ord 1.
namn (no’mina), varunder vi
sammanfatta de med dessa ord
angivna enskilda individerna, men
icke uttryck för någon i
verkligheten existerande urtyp t. ex. för
de enskilda hundarna vare sig
före deras skapelse i Guds
medvetande 1. senare ss. en i naturens
inre verkande princip, som på var
och en av dem trycker en viss
gemensam prägel. Sistnämnda
ståndpunkt, enl. vilken
allmänbegreppen sålunda motsvaras av
en inre gemenskap mellan tingen
själva och såtillvida finnas i
dessa (universaTia in re’bus) är
Aristoteles’ åskådningssätt. Inom
den tidigare skolastiken har
Abelard på 1100-t. närmat sig
ett sådant åskådningssätt i en
teori, som av vissa forskare
kallats konceptualism. Han ser
vis-serl. i universalia närmast
föreställningar inom vår egen själ
(conce’ptus me’ntis), men anser
dessa motsvaras av tingens egna
tillståndsförhållanden (sta’tus).
— Inom högskolastiken blev det
fördjupade studium av Aristoteles,
vilket möjliggjorts genom under
1100- och 1200-t. verkställda
översättningar av hans metafysiska
och naturvetenskapliga skrifter
(de logiska voro delvis tidigare
översatta) dels direkt från
grekiska, dels indirekt från arabiska,
inledningen till en aristotelisk
spekulation, som även fick
betydelse för brytningen mellan
realism och nominalism. Inom denna
aristoteliska högskolastik ha
sålunda 1200-talsfilosoferna A 1
-be’ r tu s M a’ gnu s och
Thomas av A q u i’ n o på det sätt
införlivat aristotelismen med
uppfattningen av detta problemläge,
att de i anslutning till en redan
av Avicenna uttalad tanke på
samma gång tillskriva
allmänbegreppen 1. universalia existens
före tingen (a’nte res) i Guds
skaparmedvetande, i tingen (in
re’bus) ss. i dem verksamma
gestaltnings- 1. formprinciper
(”substantiella former”) samt i
sista hand (post res) i vårt
mänskliga medvetande ss.
ab-straktionsprodukter i förhållande
till dessa i tingen förefintliga
formförhållanden, vilka skapa
individernas inbördes likheter.
Denna aristoteliskt realistiska
lösning av universalieproblemet är
ock den moderna katolicismens.
Denna har över huvud genom Leo
XIII:s encyklika Aete’rni Pa’tris
av 1879 anslutit sig till Thomas,
av Aquino, desto naturligare, som
dennes lära, t o m i s m e n, städse
hävdats av dominikanerna,
Thomas’ egna ordensbröder, och av de
ännu mäktigare jesuiterna.
Doktor angeTicus (”den änglalike
läraren”), ss. Thomas traditionellt
nämnes, står sålunda nu ss. den
normerande representanten för
den ortodoxt katolska filosofi och
teologi, varåt han givit en
storslaget systematisk utformning i
verk som Su’mma theolo’gica och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
