Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnlagen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
Namnlagen—Namnlösa sällskapet
590
varit naturnamn: Näs, Svartsjö,
Bäckaskog. Det nordiska
ort-namnsskicket har i stort sett
bevarat den
indoeuropeiskt-german-ska karaktär, som det erhållit
trol. redan under stenåldern. Att
N. från denna tid bevarats till vår
tid, har ej kunnat bevisas; men
åtminstone om bronsåldersnamn
är detta en sannolik förmodan.
Om den inbördes tidsföljden
mellan vissa namntyper är man
rätt enig men ej om de absoluta
tidsbestämningarna. Bland
viktigare N. märkas i tidsföljd:
de på -stad (med bet. bostad),
-by, -torp (-arp, -rup), -röd
(röjning), -hult, -bo (da). — De
skriftliga källorna för ortnamnen,
bortsett från länders N. o. d., gå
ej längre tillbaka än i bästa fall
till medeltiden — enstaka N.
träffas dock på runstenar åtminstone
från 1000-t. Att många N. äro
hedniska, framgår direkt därav,
att de innehålla minnen om
hednisk dyrkan: Odensvi (Odens
helgedom), Torsåker o. s. v. —
Namnforskning
(onoma-t ologi’) är, ss. en med
vetenskaplig metod idkad gren av
språkforskningen, en ganska ung
vetenskap. Den nordiska
namn-forskningen, som i tidskriften
Namn och Bygd (se d. o.) har sitt
eget organ, kan sägas ha blivit
förebildlig också för andra
länders. Delvis måste person- och
ortnamn studeras i sammanhang,
ty personnamn ingå ofta i
ortnamn, och omvänt uppstå de
förra stundom ur de senare (se
ovan). Bland särskilt studerade
personnamnsfrågor må nämnas:
frågan hur N. bildas under skilda
tider, varvid bl. a. förhållandet
mellan generationernas N. i
samma ätt är av intresse; vidare
lånet av främmande N. (t. ex.
motsatsen hedniska—kristna N.)
samt familjenamnens ålder och
uppkomst. I avseende på
ortnamnen ha åldersfrågorna stått och
stå i förgrunden (jfr ovan); säkra
åldersbestämningar av ortnamn
böra näml, kunna klarlägga
uppodlingens gång. — F. n. pågå
systematiska undersökningar av
hela Nordens ortnamn, vartill
Norge tog initiativet (se Rygh).
De svenska ledas främst av Kungl.
Ortnamnskommittén men även
från Göteborgs högskola. Därvid
upptas län efter län till
behandling. I övrigt finnas
specialarbeten t. ex. över skilda
namngrupper, ss. sjönamn och önamn.
Husdjursnamnen äro en ännu
föga studerad nanmgrupp. De
gamla inhemska N. ha här ett
betydande kulturhistoriskt värde;
på senare tider ha de emellertid
uppblandats med element från
diverse håll.
Namnlagen, se Namnrätt.
Namnlösa sällskapet, 1.
Namnlösa samfundet
(N. S.), en i Uppsala under 1860-t.
existerande sammanslutning av
litterärt intresserade studenter.
N. stiftades 1860 av L.
Dietrich-son, och till samfundet hörde bl. a.
C. Snoilsky, C. D. af Wirsén,
E. D. Björck, E. Bäckström.
D. Klockhoff, N. P. ödman och
P. Wikner. N. trädde i
opposition mot den romantiska
efter-klangsdiktningen och företrädde
en modifierad konstnärlig
realism, man ville ”nå det sköna
genom det sanna”, en strävan, som
N: s medlemmar främst sökte
realisera i lyriska och berättande
smådikter. N. utgav kalendern
Isblomman (1861), Sånger och
berättelser af nio signaturer
(1863) och Sånger och berättelser
av sju signaturer (1865), efter
vilka de medverkande erhöllo
benämningen ”Signaturerna”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
