Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nervsystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Nervsystem
752
Fig. 3. Ryggmärg med nerver hos
människa.
nervgrenarna ingå flätformiga
förbindelser (sing. ple’xus), t. ex.
hals-bröst-flätan (hbf., fig. 1 och
3), varur framgå arm- och
skul-dernerver, länd-kors-flätan (Ikf.,
fig. 1 och 3), omfattande
bennerverna, bl. a. kroppens största nerv,
den nära lillfingertjocka
sätesner-ven (ne’rvus ischia’dicus; n.i., fig.
1 och 3). — Autono’ma N., förr
kallat det sympatiska N., består
av två delar, sympatiska
och parasympatiska. Den
förra består av trådar, som gå ut
i övre och nedre delen av
ryggmärgen och sedan som
särskilda trådar från spinalnerverna
förlöpa till de ganglier, som under
namn av (sympatiska)
gränssträngen bilda en
sammanhängande kedja på
vardera sidan om ryggraden. Från
dessa ganglier gå trådar dels
direkt till organen, dels tillbaka
till cerebrospinalnerver, som de
sedan följa, dels till ganglier i
buken och därifrån vidare till de
olika inälvorna. Utmärkande är,
att varje sympatisk bana, innan
den når sitt organ, blott en gång
omkopplas (således antingen i
gränssträngen 1. i ganglierna).
Parasympatiska N. består dels av
trådar från hjärnnerverna (jfr d.
o.) III, VII, IX, X och XI, dels av
trådar från ryggmärgens
kors-regions understa del, vilka alla
ävenledes avbrytas i sitt förlopp i
ett perifert ganglion, innan de nå
effektorerna (se nedan).—Fy siol.
N. består till 70—90 % av vatten,
till 0,2—0,7 % av mineralämnen.
Av organiska ämnen finnas ex-
traktivämnen samt i riklig mängd
äggvitekroppar (albuminer,
globu-liner samt nukleoproteider) och
lipoider. — Genom N. står
organismen i relation till
omgivningen; det förmedlar ock samverkan
mellan de olika kroppsdelarna,
nervös korrelati o’n. Om
den kemiska korrelationen se
Inre sekretion. Av dessa
korrelationsformer fungerar den
nervösa vida snabbare och äger
därför särskild betydelse, där rask
tillpassning är behövlig. Denna
N: s egenskap beror på utbildandet
av särskilda banor för fortledande
av retning. De perifera nerverna
ha uteslutande sådan uppgift; för
centrala N. tillkommer att med
begränsat antal trådar kunna
åstadkomma förbindelser mellan
samtliga mottagningsorgan
(re-cepto’rer) och utlösningsorgan
(effekto’rer), t. ex. muskler,
körtlar. Dessa förbindelser
möjliggöras genom särskilda banor
(konnekto’rer 1.
associations-banor) i centrala N. Varje
enstaka nervtråd kan fortleda en
retning i båda riktningarna;
retningen förlöper isolerad i
tråden. Den hastighet, med vilken
retningstillståndet fortledes i en
nerv, bestämdes första gången av
H. v. Helmholtz; den torde för
människans rörelsenerver vara 60
—70 m. i sek. Av grundväsentlig
betydelse för N: s funktion är r e
-f 1 e’ x e n, d. v. s. den process, då
efter retning av en receptor — i
hud och slemhinnor 1. i kroppens
inre — längs inåtledande
(afferen-ta) nervbanor ett
retningstill-stånd tillföres centrala N. och
därpå överföres i utåtledande
(effe-renta) banor till någon effektor
(muskel, körtel). Den del av
centrala N., där omkopplingen från
inåt- till utåtledande banor sker,
kallas reflexcentrum.
Ret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
